HANNES; LÄTTA FAKTA OM MAMMA

Det är dags nu. Att ge sig ut i livet igen. 

Jag hittade en liten skrift igår gjord av Hannes för drygt två år sedan. Han har gett sitt godkännande att jag skriver om det. :)

Lätta fakta om mamma: 
Hon tar ett djupt andetag.
Hon är svag, men stark. Hon tar i.
Hon är pinsam.
Hon räknar.

Han måste varit runt 8 år när han plitade ihop det här och jag tycker att han har fångat mig fint. Jag är svag. Nu kan han ha menat att armarna är svaga, men jag tycker allt att jag är svag ibland i sinnet, samtidigt som jag är urstark som en fura. Tar i för att fixa ett bra liv till mig och barnen. Tar i för att hålla alla relationer på topp runt omkring, fixar med skolan när inte allt är under kontroll, blottar mina svagheter för att hjälpa barnen. Ibland tar jag i så att jag blir så trött att jag blir ett litet ynk. Och räknar det gör jag. Fram och tillbaka för att få ihop till boendet, en mysig resa eller kul utflykt. Jag misstänker också att pinsamheten är den humor som jag och Jack delar. Hannes är inte riktigt med på den och tycker ofta att vi är urlöjliga. Med barnen känner jag att jag kan vara allt det här. De gillar mig och jag gillar dem. Respekt liksom. De vet att livet är tufft ibland och de vet att det mesta går att vända till något positivt. Till och med ett beroende.

På jobbet är det värre. Där vill jag helst inte visa mina svaga sidor. All rädsla jag bär på att misslyckas och kanske göra en kund besviken eller kollega sliten. Minsta motgång och jag tar på mig allt ansvar. Jag blir ganska irriterad också när andra inte tar ansvar utan bollar vidare och det sliter inne i min kropp och ångesten sätter sig med näbbar och klor i magen. Som en sten. Det här måste jag ändra på. I morgon börjar jag jobba igen. Det tog fram till lördag att bli människa igen. Igår var jag på topphumör! Men idag är jag orolig för morgondagen. Jag har sagt det förut: Jag gillar mitt jobb, mina kunder och kollegor. Jättemycket. Det är bara det att jag måste coola ner, sätta gränser och låta mycket rinna av. Det är inte svårt om det är lugnt, det svåra är när det är många bollar i luften. Och en av mina styrkor är att jag kan hålla urmånga bollar i luften. Hmm... Men som sagt. Det är dags nu. Jag skuttar ut i morgon bitti. Lugnt och försiktigt, med siktet inställt på stillsam succé. 

Kramar!