DENNA MÅNE

Planer krävas. 

Är det fullmånen? Onekligen är det svårt att sova. Inte blev det bättre av att jag smög upp o tänkte att jag tar toaletten på nedervåningen för att inte väcka några barn, tände inte lampan för att inte vakna till för mycket själv och kliver rakt in på dyblöt, iskall matta efter sonens kvällsdusch. Vaken nu liksom. Nåja. Tog en kopp kamomillte och skriver lite. 

Varsågod! Min bästa löparlista.

Löpning beställd! 

Jo, jag anmälde mig till ett seedningslopp 23 mars. En mil som gör att jag slipper sista startgruppen på Göteborgsvarvet. Är ganska konstant på 4 km nu när jag är ute och måste trappa upp. Löpning 3ggr/vecka. Bonus är ett pass spinning. Styrka hemma eller på Nordic Wellness. Jag är, helt ärligt, grymt motiverad! Jag riktigt ser mig själv springa mil efter mil... Den tanken är god och ska näras. 

Däremot spelade min lilla ärthjärna ett spel med mig idag. Livet är en liten strid. Helt plötsligt var den inne i en planering att Anna kan passa på att dricka lite vin i sin ensamhet på fredag. Aghh!? Hur tänker jag? Det går ju inte. Det vet kloka jag och alla runtomkring. Men likt förbenat kommer knäppa, planerande tankar. Då och då knackar det sjuka på. Låter enkelt att ignorera, men jag lovar att det inte är helt lätt. 

Nu kommer det inte att ske. Tack vare att jag skriver det här, talar om det med min alkoholterapeut, går på AA. Och att jag har ändrat typ hela mitt sätt att leva, hemma och på jobbet. Träningen är en viktig bit. Sluta med ett missbruk utan att se över och ändra delar av livsstilen tror jag inte på. 

På med löpardojjorna och bästa spellistan jag någonsin haft! Trots små tankevurpor så är jag för tillfället på topp! (och nu kom en liten gosse in som haft en mardröm, så jag fokuserar på honom istället. Teet är slut också.) 

Natti natti! 

MENINGEN MED LIVET?

Spara på superkontrollen

I helgen fick jag höra det jag har längtat efter. Kloka ord om livet. Fråga alltid dig själv, inom allt, som inom projekt, med barnen, med familjen och vännerna; Vad kan du bidra med? Katten vad jag har kämpat. Att vara till lags och tillräcklig och rätt. För jobbet och för barnen. Men så kom det. Enkelt och bra från en klok människa. Fråga alltid dig själv; Vad kan du bidra med i detta?

På jobbet; Jag inser att jag kan inte klara av att vara i produktion och utveckling samtidigt, men jag har perfekta människor omkring mig som klarar det jag inte kan. Jag kan bidra med kommunikation och lösningar.
Hemma; Jag kan inte ta på mig alla barns vedermödor. Det är tufft ibland, men det behöver inte alltid bli mina sorger. Jag kan bidra med lugn och ro. (Och lite kloka ord från en erfaren som mig liksom.)
Vänner; Jag kan bara ta till mig den vänskap jag får! Och det är härligt. Med fika, lunch, bio, AW. Det kan liksom inte bli bättre. Jag kan bidra med min vänskap.

Sen är allting inte helt enkelt alltid. Men vad gör man inte för barnen, jobbet och övriga familjen o vännerna. Det är det som är livet. Inte om jag har fixat bilens bromsskivor eller tv-rummets bord. Det är inte livet. Livet ger så mycket mer.

Kram!

ETT RIKT LIV.

Mot ljuset!

Nattens mörkaste timme infaller strax för gryning. 

~ Paulo Coelho

Jamen precis. Ibland är man och nosar på botten. Då kan du välja att stanna där och gräva lite djupare eller försöka klättra uppåt. Detta hände mig i helgen. Och då är det inte alls synd om mig på något sätt. Jag tog på mig andras sorg och gjorde den till min egen. Kände mig ensam, fast jag inte var det. Istället borde jag ha tagit mig en långpromenad och tänkt att - Jag har det bra. Vill någon ha min hjälp så finns jag här och det vet de. Det räcker så.

Men så funkar inte jag riktigt ännu. Idag bestämde jag mig dock att det är dags att vara positiv igen.  Aktivt val, liksom. Gör jag inte det valet så är steget inte långt till alkoholens klor, tyvärr. OCH DIT VILL JAG INTE!!!

Hannes (min 9-åring) har poppat in på Instagram. Det är så ljuvligt att ha honom där. Han är så extremt positiv. Alla bilder jag har lagt upp så skriver han; "fint" eller "vad vakert". (Lite stavningsmissar gör det bara charmigt.) Nu har han gått i min cyberskola innan han fick gå ut där, men jag vet att han menar allt han skriver. Jag har en liten kompis på 13 år på både FB och Instagram som är likadan. Det känns som en tillgång med dessa små ungdomar. Jack, andra sonen som är 13, ger också extra värme för tillfället. Mina lovebombers. Det är stort.

Jag hade också tre vänner i helgen som anade att jag inte var på topp och, var för sig, erbjöd en fika och lite kompismys. Det hade varit smart att ta emot det. Men icke. Kanske var det ändå så att det var dax att bryta ihop en stund för att hämta lite nya krafter och inse vilket rikt liv man har tillsammans med familj, vänner och till och med med ex och deras nya familj. Inte tycka synd om sig själv för att man inte är mitt i den familjen, utan tycka om att man har lärt känna nya människor på vägen och fått förmånen att titta in i deras liv och få tycka om dem. Det är stort också.

Sen är det slutligen ganska stort att jag sitter här i mitt fina hem. Ja, det är riktigt snyggt, tycker jag. Här sitter jag nyuppkliven ur självömkan, tittar yrvaket omkring och inser att jag är riktigt lyckligt lottad och att jag hoppar över brytet vid nästa tillfälle.

Kramar!