GLAD PÅSK!

På resa.

I morgon åker jag till Malmö för att träffa en god vän som jag inte sett på evigheter. Det är ett trivsamt sätt att fylla på lyckoreserverna. På lördag hämtar jag föräldrarna vid flyget efter 4 veckors solsemester. Inte alls avundsjuk! Förr reste jag hit och dit jättemycket. Var nästan aldrig hemma. Numera njuter jag även av hemmets lugna vrå, även om det just idag är tomt utan barnen som åkt till sin pappa. Tog en ledig dag, besiktigat bilen och tvättat den. I övrigt har jag valt att vara ensam idag. Quizkampen, Facebook och instagram håller mig lite sällskap förstås. Och "How I met your mother". Mycket bra serie. 

Denna veckan har det varit full fart på jobbet. Lite blandat med badhus med gossarna. Det skulle vi göra oftare. Mysigt. Jag tror helt klart att väderomslaget är här, för humöret har inte varit på topp hela tiden. Mycket Mindfullness har det blivit. Och roliga filmer. Nuförtiden är det lite gott med dessa mindre glada veckor eftersom jag så tydligt vet att morgondagen blir fin. Påsk är en underbar helg utan några större krav. Bara till för att njutas av. Umgås, springa och yoga. 

Japp. Jag är redo. Så jag önskar dig en Glad Påsk! 

Kram

LIFE IS GOOD OCH FB HJÄLPER

Löpningen blev som skärpan i denna bild.
Men bra ändå liksom.

Facebooks fördelar

Förra veckan led jag många kval. Skulle maten och kakorna bli lyckade på kalaset? Hur är det egentligen med engelskan? 3D är inte min styrka! Och värsta tanken av de alla. Jag trodde inte jag skulle komma runt på seedningsmilen i Mantorp.

Så jag började med att kolla hur det har gått för folket i tidigare lopp vilket fick mig att inse att hur jag än vänder mig så är jag bland de sista. Alltså siktade jag in mig på sistaplatsen. Upp på morgonen för att lämna Hannes till sin pappa. Det sista han sa var:"Du förresten, mamma, ett par killar i min klass tycker att du ser ut som 30 år." Nu kunde jag köra vidare vid gott mod. Kanske kommer jag sist, men jag ser ut som 30 och har ett nytt pannband. Framme vid Mantorp som typ femte bil, (man vill ju vara i god tid för att hämta ut nummerlappen), hämtade jag nummerlappen för att sedan vänta i 1,5 timmar på att börja springa. Jag satt där i bilen och tittade på människorna och insåg att det spelar faktiskt ingen roll om målet är att komma runt, sist, eller om målet är att springa på 40 minuter. Nervositeten är densamma. Istället började jag känna mig lite lugn och nöjd med att vara bland de sista. Jag talade med några innan start och de verkade ha samma tankar som jag. Starten gick. Jag tänkte att om jag bara klarar att springa hela tiden i 5 km så är jag nöjd. Duktig till och med. Efter 5 km tänkte jag 6 km och sedan 7. Därefter gick jag lite och sprang lite.

Sist kom jag inte på mina 1.04.06, men inte långt ifrån. Jag är superdupernöjd! Hurra!

Naturligtvis var även mat och kakor ok. Engelskan förbättrad och 3D är kreativt, vilket passar mig utmärkt. Fullt av möjligheter! Sedan behöver jag inte kunna tekniken full ut, det finns experter för sånt på mitt arbete. :)

Facebook då. Vissa dagar ska man inte vara på Facebook. Ibland kan det vara destruktivt. Men används det på rätt sätt så är det ganska fantastiskt. Födelsedagen. Så många trevliga gratulationer. Det spelar ingen roll att ingen skulle ha skickat kort till mig per post. På min alldeles egna dag fick jag mängder med grattisar från vänner och bekanta. Det är en lyckoboost som heter duga! När jag sedan fick ågren inför loppet så fanns alla där igen och peppade och hejade! Från att ha varit ensam i mitt beslut att springa, ensam att åka till loppet och ensam (bland många andra) att löpa loppet så hade jag jättemånga supporters. Det värmer och inspirerar! Jag kan bara, från djupet av mitt hjärta, säga tack till alla som bryr sig. Det kanske är för en liten stund, men det är just i den perfekta stunden! Barnen, familjen och vännerna utanför FB betyder såklart allt, men just nu vill jag tillägna denna lilla text till fenomenet Sociala medier och vännerna där. Många finns ju både lite här i verkliga livet och lite där i cyberspace.

Det kan till och med vara så att jag har hittat min löpcoach. Får se om hon står ut med mig. :)

Stor kram till er alla och tack!
/Anna

LÖPNING, FÖRÄLDRAR, HUND, JOBB

Väldigt mycket i huvudet nu. 

Alltså. Varför får man inte längta efter sina föräldrar? Ok, jag är alldeles snart 45 år. Jag tycker nog att jag fixar livet rätt bra som nykter alkoholist, mamma, husägare och arbetsmänniska. Men ibland provocerar det att längta efter, eller att tycka det är mysigt att vara med sina föräldrar. De är utomlands nu och har det riktigt gott. Härligt! Men jag saknar dem och tycker faktiskt att det är sunt. De är mina vänner o accepterar mig trots att de inte alltid hänger med i mina tankar. Det är ju bra, eller hur? 

Det är en av alla saker i mitt huvud för tillfället. En annan sak är mitt millopp på lördag. I mitt huvud känner jag att jag har gett upp en bra tid. Kommer jag runt är det bra.  Jösses, jag är helt urrädd att alla är snabba som blixten på det loppet o att jag är en snigel. Men så får det bli. 

Hund är jag väldigt inne på också. Men tänk om jag inte är en bra hundmänniska? Och jobbet jag har är jättekul! Men tänk om jag bara är en liten fluff utan kunskap och alla helt plötsligt kommer på det? Suck. Jobbig hjärna. 

Du. Jag hoppas att du är säker på dig själv just nu! ( Jag är nog det i morgon igen. ) 

Kram Anna

UPPDATERADE VERKTYG

Verktyg på riktigt

Livet från den ljusa sidan

Jag har uppdaterat mina livsverktyg ännu en gång. Känns fint. :) Jag har mitt millopp att springa om två veckor och jag inser att jag kommer att behöva gå emellanåt, men samtidigt hinner jag med att träna mig lite till.

Nu springer jag 3-4 ggr/vecka. Kort, lite längre och ännu lite längre. (typ 4 km, 5 och 7 km) Idag testade jag på Yoga på lunchen, vilket jag inte har gjort på flera år. Det är en perfekt träningsform för mig. Dra ut lite på lederna samtidigt som jag springer. Det känns redan i ryggen på ett positivt "hoppsan, där kan man också ha muskler"-sätt. På lördag blir det tidig spinning och ett avslutande Yogapass på söndag kväll. Träning är roligt!
Det var den kroppsliga träningen det. Sedan har den mentala fått sig ett uppryck också. Mer AA-möten. Slarvar jag med dessa känns det ganska snart som om jag skulle må bra av lite vin. Och det gör jag helt uppenbart inte. Jag vet det, andra vet det, men min hjärna vill inte alltid förstå. Då är möten lösningen. Lite Antabus hjälper också till vid alarmerande signaler. Och här och nu tänket. En dag i taget. Det börjar jag bli ganska bra på och det är underbart att vara medveten. Jag kommer ihåg i början av mina försök att hitta lugnet. Hur jag hela tiden skulle hinna med något annat. Var jag på jobbet var tanken redan och hämtade barnen. Var jag med barnen planerade jag säljpresentationen. På säljmötet var jag, andligen, redan på nästa möte. Tog jag ett bad tänkte jag att "jag måste hinna föna håret". Hjärnan vilade aldrig.

Det är andra tider nu. När jag nu har fått lyckan att hitta hyfsad frid i sinnet så poppar smarta lösningar upp i huvudet istället. Jobblösningar och hemmalösningar. Kreativiteten flödar liksom och effektiviteten likaså. Läser jag en bok så gör jag bara det. Är jag med barnen så får de full fokus.

Jag är just hemkommen, barnen är hämtade och det är dax att äta middag. Omelett tror jag det blir. Med choritzo. Gott.

Ha nu en riktigt god vecka, stanna upp och känn efter en stund. Njut av det lilla, lilla vårtecknet, fågelsången till exempel. Faller du tillbaka i gamla stressen? Äsch, bara att uppdatera igen. :)

Kramar
Anna