LYCKLIG

Himlar alltså. För ett år sedan så sprang jag också Vårruset. Fast med onda fötter. Och det var inte bättre när jag kom i mål. Hälsporre och en ond hälsena. Aj, aj, aj. Jag fick avboka Göteborgsvarvet. Det var inte roligt. Men lite nyttigt att se att det inte alltid blir som man tänker sig. Och hur viktigt det är att kunna tänka om. Jag gick på spinning istället. Det var ungefär det som fötterna klarade. Sen gick jag hos sjukgymnast, på stötvågsbehandling och köpte ilägg. Hälsporren fick liv och började kurera sig, men hälsenan blev värre. Det var inte lätt att gå.

Jag testade att springa med barfotaskor. Tassade på framfötterna i 5 km. Så långt ska min inte springa från början, men det gick fint! Och sedan anmälde jag mig till en kurs i runfeeling. www.runfeeling.se vilket jag varmt kan rekommendera. Själv hade jag lärt mig lite för mycket att springa för framfot. Skulle vara lite mer på mitten liksom. Men jag lär mig. Att springa och att vara ett med naturen.

Efter årsskiftet har jag inte ont alls! Jag känner att det finns där och lurar, men jag kan parera så att det inte ger värk. Toppen! Och jag springer som en liten långsam vind. Det spelar ingen roll om det är 5 km eller 1 mil. Det matar på. Vårruset gick snabbare än jag någonsin har sprungit tidigare och jag känner mig helt redo för Tjurruset i oktober.

Lycklig och harmonisk är vad jag känner mig.

/Anna