HAPPY NEW YEAR!

Gossarna bakade innan jul

Briocher, nybakade för dagen

Goda alkoholfria drycker till nyår

 

Happy New Year! 

Klart vi ska ha ett Gott Nytt År! Nu är julhelgen snart över. Det har varit härliga helger, men ändå en liten strid mellan mitt förnuft och ärthjärna. Förnuftet har segrat! Och jag känner mig lycklig. Barnen är hemma efter roliga resor. De pladdrar på om vad som har hänt. Jack längtade knappast hem utan ville stanna i Orsa och fortsätta åka skidor. Gott! Det är ett bra betyg när barnen kan koppla av och njuta av att vara iväg för sig själva. 

Idag har det lagats oxfilé och rödvinssås (alkoholfritt, frukta icke...). Det är till nyårsafton. Till filén tänker jag dricka 100% blåbär. Mustigt och gott! När jag ändå var igång bakade jag lite Briocher också. De är så vansinnigt goda. Onyttiga och alldeles, alldeles underbara. Som kompensation fixade jag en Smoothie med avocado, chili, citron och gurka. Friskt och gott. 

Jag har velat fram och tillbaka om vad vi ska göra till nyår. Eftersom jag har barnen är det trevligt att hitta på något med fler barn inblandade. Själv har jag inget emot att vara alena på nyårsafton. Antagligen inte i början i alla fall. Mår nog bäst i sällskap. :) I vilket fall bjöd jag in mig hos riktigt goda vänner som jag inte har umgåtts med så mycket på sista tiden. (Så får man göra ibland.) Ser fram emot detta! Lugnt och fint nyår, tror jag det blir. 

2013 ska jag springa Göteborgsvarvet. Det är det stora målet. Ska även ordna så att jag hittar lugnet på jobbet och fortsätta mitt nya, sköna levnadssätt med att äta ofta och hyfsat nyttigt, träna och njuta av dagarna. Kryddar med lite andlighet också. Jodå. Jag känner på mig att vi får ett bra år, jag och mina barn. Kanske träffar den rätte? Vad vet jag?

Ha det nu riktigt, riktigt gott och fira in det nya året med glädje och tillförsikt. 

Kramar från mig!

HÄRLIG DAG med NY UPPGRADERAD ANNA. VER2.

Fräscht och friskt!

Rolig arbetsdag, roligt liv.

Det är ganska lugnt och stilla idag. Flitens lampa lyser. Jag känner att jag börjar längta efter att få jula ut. Lika mycket som jag älskar julen, lika skönt tycker jag det är att ta bort den när den känns över. Typ nu. Barnen är ute och reser. Jack åker skidor med sin pappa och Hannes är hos den absolut i särklass bästa extramamman som finns. Han är hos min svägerska i Västerås. Eller ex.svägerska, numera mer som en bästa vän eller syster. Näst efter mina föräldrar så är det hon som finns där för barnen. Hannes tycker att hon är som en mamma. "Fast bättre." Hmmm.... Kärlek liksom.

Alltså kan jag koppla av helt när jag vet att barnen är nöjda och lyckliga. Jag har varit ute i vimlet på nyårsdan med en annan av mina bästa vänner. En test utan alkohol för mig. Och det var jättekul. God mat och roligt sällskap. Men skönt att vara hemma klockan 24, nykter och kontrollerad.

Barnen på TV om juletid och frid.

Ovan ser du länken till SVT-nyheterna. Barnen är mycket nöjda efter framträdandet. Jag hoppas att någon fick sig en liten tankeställare.

Denna julhelgen har varit lärorik. Innehållt trevliga stunder, men även vissa påfrestningar med allt julfirande som ju ska vara som vanligt, men där känslan hos mig har varit att jag inte är som vanligt. Är en nyare uppgraderad Anna. Jag har världens bästa vänner och där känner jag mig alltid välkommen och trygg. Inget konstigt alls, som juldagsfirandet som var helt perfekt.

Ibland hamnar jag dock i andra sällskap där jag känner mig som ett ufo som inte har kunnat dricka som en "vanlig" människa. Där det fortfarande är så viktigt och fokuserat med alkoholkonsumtionen. Så länge ingen visste att jag hade problem var allt frid och fröjd, men så snart jag öppnade upp min värld så blev allt konstigt. Det är en resa och inte alltid en lätt sådan varken för mig eller andra. Så det är bara att gilla läget och undvika de jobbiga tillfällena ibland och konfrontera eventuella svårigheter i små portioner. Jag är ytterst lyckligt lottad ändå.

Ikväll blir det mys hos mina föräldrar. Jag skulle ha tränat, men jag fastnade ju här liksom. Få köra i morgon istället. Så får det bli!

Ha en härlig fredagskväll!

Kramar! 

GOD JULEFRID

Julen är här

Nu tar jag jul 

Framåt eftermiddagen kommer barnen hit så jag tar jul från och med nu för att förbereda in i det sista. Sedan kommer jag att bara vara med dem tills i morgon förmiddag när de ska till sin pappa igen. Alltså är det lite att pyssla med. Julskinkan ska kokas och griljeras, köttbullarna rullas, risgrynsgröten kokas, julkorven likaså och förstås lite ägghalvor. 

Barnen och jag kan piffa pepparkakshuset vi fick av min pappa och sen rimma lite på vissa av paketen. Detta är (och har alltid varit) min bästa dag på året. Mys deluxe! Julafton går så fort så den kommer 2:a efter dan-före-dopparedan.  

Som vanligt har jag överdrivit paketen i år igen. Många små paket. :) He he. 

Jag önskar dig en riktigt God Jul! I mitt paket till dig finns det lugn, frid och tid att umgås med människor som du tycker om. Känner du dig ensam? Ring till någon du blir glad av. Det finns alltid några minuter över att spendera på sina vänner.  

Jag ger mig cyberspace-paus i julklapp till annandagen. (Och en vattenkokare och stövlar) Vad får du av dig själv? 

JULKRAM!

Anna

JÖNKÖPINGSNYTT, 19.15 (Fler öppna sökes!)

Det vore fint med fler personer som kan tänka sig att vara öppna med jobbiga saker. 

Risken är att du kommer att tröttna på att se bara mig. 

Det är inte ofta jag är orolig för att vara offentlig, men idag känns det läskigt. Barnen tycker dock att det är väldigt roligt att vara med på TV och ser inga som helst märkligheter att prata på TV om hur klantigt jag har betett mig i livet.

SVT var så kloka att de även tog emot oss igår så både barnen och jag kunde godkänna inslaget. De vet att barns ord känns mer hos oss vuxna än om jag skulle säga att "Drick inte alkohol på julen!" 

Jack visade de förra nyhetsinslagen för hans klass igår. När jag var och hämtade barnen kom hans coola kompis fram och klappade till mig lite så där macho på överarmen och sa; -Bra där Anna. Starkt.

Goa de är barnen. :) Så vad katten. Titta gärna på Jönköpingsnytt ikväll klockan 19.15 och begrunda om julsnapsen är nödvändig när barnen är i närheten. 

Kram!

ETT GLAS MOUSSERANDE? vaaaken.

Somna sent, vakna tidigt

Alicia Keys - Girl on fire (Morgonmusik?)  

Suck. Jag har i alla fall sovit 2 och en halv timme, om än med jobbiga drömmar. Nåja, sova kan man göra nästa natt. Det är sällan detta händer och i vanliga fall sover jag minst 8 timmar. Antagligen har jag en liten piggbuffert att ta av.

Det är bara det att i så här nyktert tillstånd så ser man mycket mer av livet. Kanske sånt jag borde sett tidigare och sånt jag inser att jag saknar lite idag. Drygt ett år har gått sedan jag startade nyktertresan och sedan 5 månader tillbaka har jag inte ett återfall att klaga på. He he. Du med liknande bekymmer vet att det inte är helt enkelt så jag tycker att jag är ganska duktig just nu. Bra gjort, jag! Sen är julen inte den lättaste tiden att ta sig förbi. Konstigt nog är jag inte sugen på glögg eller mustigt rött vin, utan mousserande! Ett litet bubbligt glas mousserande som sätter sig i ena knät så att jag måste kompensera med ett glas till. Fast nu när jag har satt det på pränt så ser det inte så gott ut längre. Jag hoppar det, helt enkelt.

När jag sov de korta timmarna drömde jag en mardröm så jag vaknade med oroliga tankar. (Det är en sådan hjärna jag har.) Så jag låg där och funderade och lät tankarna hoppa över till en barndomskompis från klassen. En sån där kompis som jag har insett först nu att han var en riktigt bra vän. Knäppt nog fanns det inte på min tankekarta att en kille kunde vara min bästis. Så jag tror aldrig att jag riktigt har fått fram att han betydde jättemycket för mig. Han var alltid på min sida oavsett vad som hände och oavsett jag hade gjort rätt eller fel. (Detta var i gymnasie- till 20-årsåldern och då hände det en del) Vad göra? Jo, jag har nu kontaktat honom på Linkedin (kl 05.00) och hoppas han kommer att svara. Det är aldrig försent att tacka för goda handlingar.

Innan jag somnade hade jag lite lätt panik att barnen i morgon ska iväg till sin pappa. Vi är superdundermysfamiljen tillsammans och det blir onekligen tomt utan dem. Men nu är inte det så många dagar. Och mousserande har jag redan konstaterat att jag inte längre vill ha. Alltså kommer jag istället att njuta av ögonbrynsfärgning och kanske en massage. Kan även slå till med ett litet spabesök på Rosenlund, men det är bara ett kanske. Träna är mer definitivt.

Sedan har tankarna varit på jobbet, hos vänner (varav några har det betydligt besvärligare av olika anledningar den här tiden än jag), familjen, i Göteborg, i Ljungby och på TV. (Och inte riktigt i den snabba takten som man kan tro.)

Det är inte konstigt att det var svårt att sova.

Men nu är klockan helt plötsligt kvart över sex. Då kan jag göra frukost i lugn och ro. Sedan är det mys framför Mysteriet på Greveholm. Mycket bra julkalender! Sen ska vi ha julfrukost på jobbet. Mera jul!

En trevlig dag till dig!

Kram A

TOLKNINGAR

Att nå rätt människor

Vi utgår alltid från oss själva när vi tolkar andra människor. Det är naturligt. När jag sitter här och plitar på min blogg så har jag två syften. En för min egen skull. Jag mår bra av det här. Och en för personer som känner igen sig i miss-/riskbruksbeteende eller rent allmänt är lite vilsna i livet just nu.

För dig som är orolig över att jag ger för mycket av mig själv och tror att du mellan raderna ser en ensam, ledsen liten Anna. Var inte det. Jag är stark, medveten och ytterst säker på det jag gör. Jag har mina dalar som alla andra, men jag har alltid en positiv liten edge på dessa. Så jag mår inte illa av lite motgång. Tvärtom. Jag har kontroll och ordnar detta på bästa sätt. På mitt bästa sätt.

Däremot kanske inte denna bloggen är för just dig. Och du är inte ensam, detta gäller ganska många som inte är i målgruppen som jag vänder mig till. Är du osäker så säger jag följande: Målet med bloggen är att du ska må bra och få ett uns av energi av den. Må bra bara genom att läsa den alternativt genom att följa den med siktet inställt på en förändring av ditt nuvarande beteende som kanske inte är sunt.

Känner du för målet så är du rätt målgrupp. :) Så enkelt kan det vara.

Tänk tanken. Du är en liten gosse eller tös som tassar upp på julaftons morgon, tittar på granen och ser förväntansfullt på julklapparna. Kanske känner du en viss irritation över att behöva äta goda julmaten och umgås med de vuxna innan tomten kommer på kvällskvisten. Så kommer tanken: När jag blir stor ska mina barn få öppna julklapparna på morgonen! (Och ja, du vet att julen inte handlar om att få, fast du bryr dig inte om det just då.) 

Inte någon gång tänker du: När jag blir stor ska jag få dricka snaps och öl på julafton! (Nähä, inte en chans att du tänkte så.)

MIN FD MUSSLA TILL SON

Att ha utåtriktad förälder :)

Jag missade faktiskt en sak när jag bestämde mig för att bli mer offentlig i ett nyktert syfte. Barnen var förberedda till tänderna, men det kom aldrig så många frågor på skolan som både de och jag hade trott. När det sedan var öppet hus med julpyssel kom en förälder fram till mig med positiv respons om inslaget på nyheterna. Hon sa samtidigt att hennes dotter har lite frågor och undrar om det är ok för henne att prata med Jack om det. 

Det hade jag inte tänkt på, men naturligtvis! Klart att många ändå inte vågar fråga öppet för att de tror det skulle vara jobbigt för Jack eller Hannes. Hur korkad var inte jag som missade det? Jag kollade genast med Jack som bara tycker det är bra att få prata om det. 

Så idag när jag hämtade barnen hade de snackat med några kompisar om det. Jacks förslag nu är att han får visa nyhetsinslagen för klassen och att de sedan diskuterar detta ur hans perspektiv och ur ett allmänt. 

Min gosse. Han som tidigare har varit som en onåbar mussla är nu en expert i kommunikation. Vaarmt hjärta!

Trevlig helg till dig. 

Kram Anna

 

KUL JOBB

Inga grodor

Nu ska jag packa ihop för dagen

Det är full rulle på tomtefabriken. Vi har alltid mycket att göra vid den här tiden innan jul på mitt arbete. Det är jättekul. Så roliga och olika projekt. Men det är lätt att jobba lite för mycket. Och det gäller att inte göra alltför många grodor. Det kostar på.

Så nu packar jag ihop mig, åker en sväng till mina föräldrar tror jag, innan jag ska hem och prova kläder inför morgondagens julfest. Färga håret kanske också. Det är rosa nu, säger de som ser mig. I min spegel är det aubergine. Nåja. Lite diskretare bör jag kanske vara.

Jag mår riktigt, riktigt bra.

Annakramar!

JAG SÄGER BARA; TACK!

Om barn och alkoholism, del 1

Om barn och alkoholism, del 2

Fantastiska människor

Jag gläder mig stort över alla positiva reaktioner jag har fått efter två korta nyhetsprogram. (Se länkar ovan om du vill veta vad jag talar om) Jag har fått glada tillrop från vänner, främlingar, barn, föräldrar, kunder, kollegor, konkurrenter. Stort tack till er alla! Barnen var mest nöjda över att deras namn stod i TV:n från vår tavla. Det är så olika vilken typ av respons man vill ha. :) Hannes var lite chockad efter första programmet. -Drack du två flaskor vin om dan, mamma! Det är ju farligt!
Ja, jo, jag vet. Tur att jag inte gör det nu, eller hur?

Mina föräldrar ska faktiskt ha den allra, allra största elogen. Jag förstår att det inte är helt enkelt med en dotter som jag. Men de är helt fantastiska och stöttande. Ibland förstår de mig inte, men då säger de det och så pratar vi om det. Man behöver inte tycka lika i allt. De stöttar mig ändå. Tur i livet har jag, för utan dem hade det varit lite, lite svårare.

Det som jag har lärt mig mest av detta är att tro på min övertygelse att barnen (och vi vuxna) mår bäst av öppenhet. Genom Regionförbundet har jag fått det styrkt med att alla forskningar som gjorts i ämnet tydligt visar på detta. Inte en enda säger att det är bra att låtsas som ingenting, att sopa saker under mattan.

Så nu är det gjort och jag kommer ägna min helg till bak och mys med mina barn

Idag har vi turen att få baka i min kompis bageri/fik! Jag längtar! Tänk ett helt bageri för oss själva. Vi kan baka vad vi vill! Eftersom alla säkert är intresserade av detta (eller?) så kommer jag ta mycket kort och dela med mig. Ikväll blir det glöggmys hos en annan kompis. I morgon kör vi adventmys med släkten hemma hos mig med risgrynsgröt, snöbollar och nybakat. Alltså vilken helg.

Livet är underbart idag!

Stora, varma kramar
Anna

Små nissar är vi idag.

01.06 – 01.47 – KAMOMILLTÉ & HOPP OM SÖMN

Färg gör mig piggare... ...suck.

01.06, nej 01.07 och jag är vaken

Kan bero på att jag är lite spänd inför morgondagens TV-framförande. Det är inte det att jag tycker det är otäckt, men jag kan inte vara helt säker på att det som jag tyckte var klokt då är klokt i morgon. Jag fick en fråga som jag lustigt nog inte var beredd på;
– Hur kom det sig att du blev alkoholist? (Typ så var frågan)
Den borde jag ha funderat på ett par gånger, men nej. Men efter (att kanske i tv) ha svarat något i stil med "Jag började döva min ångest med några glas vin då och då och att det är klart att skilsmässan inte gjorde det bättre kanske, så det eskalerade efter det och lite annat också och sen hade jag inte kontroll längre liksom." så inser jag att där svarade jag fel. Retligt.

Fast kanske bra ändå eftersom jag fick tid till eftertanke. Nej, jag kan nog säga att jag kände att detta med alkohol var ju toppen i stort sett från första gången jag smakade på ett glas mousserande. Och det var ett tag sedan. Men jag fick den där lätta, härliga känslan av välbehag och möjlighet att släppa taget en stund. Så därför blev det ett utmärkt medel för mig att dämpa ångesten. Det var ju bara det att ångesten blev värre. Jag tålde jättemycket och helt plötsligt smackade det bara till och jag gick över gränsen och förlorade kontrollen. Som jag har förstått det så har jag en ovanlig egenskap och det är att hela tiden under kanske 20 år tillbaka så har jag känt att jag inte bör dricka alkohol och har med jämna mellanrum hintat om detta till nära, kära och läkare. Men det är inte förrän för ett år sedan som jag på allvar tog tag i det. Men till och med då kände jag att jag nästan fick bevisa det för många. Och sen när alla slutligen förstod så stod jag där förvånad i mitten och insåg att det var visst allvarligare än jag själv hade trott. I och med att jag inte har gått ner i djupet så har jag inte heller tagits på allvar. Och det är ingens fel. Jag låter som om jag har kontroll. Nästan jämt.

Allergi

Som svar på frågan tror jag att jag var dömd till alkoholism redan vid första zippet av det mousserande vinet. Andra klarar och tål det utmärkt. Men inte jag och många med mig. Allergiskt helt enkelt. Arv, personlighet, enträget drickande, mycket kan avgöra. Jag har fördelen att ha stoppat i en sådan tid att jag snabbare kommer in i det härliga nyktra livet. Även om det tar tid ändå.

Jag frågade min 9-åring idag om han är redo för morgondagen och eventuella frågor från klasskompisarna. -Jag säger som det är, mamma. "Jag har inte märkt så mycket av det som min storebror och mamma har gjort. Men ni får gärna fråga mamma mer om det om ni vill." -Du har alltid varit min supermamma och jag har aldrig märkt att du inte har varit det. (Kärlek liksom)
Visst är det märkligt ändå att det skiljer sig så i upplevelser från barnens sida. Min 12-åring har verkligen tyckt det har varit jobbigt och är fortfarande mycket på sin vakt. Jag måste säga att jag är så oerhört stolt över mina kloka gossar.

Så du! Finns du där ute som känner som jag har känt länge? Sluta med alkohol nu. För finns oron där, så finns det orsak till det.

En kopp té till och sedan gör jag nytt sovförsök.
Varma kramar!
Anna

12 STEG BLIR SOM NYA

Ger mig hän åt julen

Jag var nöjd och stolt

Hannes och jag låg och småpratade en morgon. Jag tittade i min almanacka och utbrast; -Hannes, jag har inte druckit en droppe på tre månader! (Här kände jag en stolthet i kroppen) Hannes hängde på i utbristandet, men av annan orsak; -Det var inte länge! Varför lät du inte bli i somras, mamma!?
Jag försökte då förklara. Att jag, hans kloka mamma, inte ville gå till systemet, men blev övertalad av ärthjärnan. Kunde liksom inte hejda mig. Jag sa också att jag idag, tre månader senare, inte kan förstå att jag inte kunde stå emot. Det är för mig obegripligt. Så obegripligt att jag förstår att alkoholism är en sjukdom. Hannes tittar på mig och säger; du mamma, tänk så här nästa gång du får den tanken. Oh, nu är jag sugen på vin, men vilken otur att systemet är stängt. Tänk så mamma så fixar du det. Bra Hannes, jag gör så. Fast sen å andra sidan hoppas jag inte det händer igen. Jag har bra skyddsnät. Men jag kan aldrig vara säker.

12-stegs programmet

I början av min rehab var jag mycket irriterad över de 12 stegen. Jag läste dem och insåg att de var alldeles för omoderna och borde skrivas om. Lite mindre Gud kunde det allt vara också. Jag skrev till och med varianter som jag tyckte passade mig bättre. Nu har jag kommit på mig att anamma steg efter steg och jag tycker att de är så kloka och så bra. Runt omkring ser jag människor som har klarat sin resa med hjälp av dessa. Några hattar fram och tillbaka i stegen, men det är helt ok. Jag riktigt längtar efter att få göra dem en efter en och känna att jag lär mig, tar till mig, gör rätt på mitt sätt och slutligen kan lära ut.

Jag sa sen samma sak till Jack; Hörrdu Jack, jag har klarat tre månader nu, utbrast jag med glädje. Han tittade på mig: Ja, det var då jag hade en kompis hemma.
Förbannade skit! Ja, det hade han. Fruktansvärt dumt. Jag fick tala med kompisen och jag ringde hans mamma. Så otroligt korkat. Hur tänkte jag (inte) där? Obegripligt och oansvarigt. Vilken skam. Nu tänker jag att jag och barnen har kommit otroligt långt på detta år. Jag är glad och nöjd över nykterheten, men jag har fortfarande saker att sona. Och det är gentemot mina barn. Det är underbart att de kan tala med mig om vad de upplevde att jag gjorde fel, att vi kan diskutera det och gå vidare. Fel gör vi alla mot våra barn ibland, mer eller mindre allvarliga. Det jag har gjort var allvarligt, men jag har också visat att jag tar ansvar för det och gör bot och bättring. Det är nödvändigt och det blir en styrka för dem och för mig.

Jag vill ha längre dagar

Helgen är snart slut. Den har varit helt fantastiskt bra. Jag älskar att vara för mig själv. Gick på bio och tittade på En oväntad vänskap. Vilken fin film! Tog en mil-promenad, läste kloka ord, satte upp julstjärnorna. Kul med jul!!! Med mitt nya liv vill jag ha betydligt längre dagar. Jag hinner inte med att göra allt trevligt. Det är inte bara helgerna utan även på veckorna. Livet är här för att levas.

Nu önskar jag dig en vecka med goda möten!

Kramar från Anna

EN LITEN LARV MED STORA GULLIGA ÖGON

Lilla larven

När Hannes var runt 4-5 år,

bröt han ihop en kväll. -Vad är det, Hannes? Frågade jag. - Jag vill va en larv! En larv med stora, gulliga ögon, mamma! Grät han. Lugnade sig en stund, bröt ihop igen; -Jag är ingen larv!
Öh, nej, sa hans förvirrade mamma då. Det stämmer ju. Sen gick det några år och fortfarande har han en fallenhet för larver och deras gulliga ögon. Jag kan nog hålla med. Tänk om man vore det.

Idag ville jag ha vin! Massor med vin!

Jag är riktigt nöjd med mitt liv för tillfället. Tränar och har harmoni hemma och på jobbet. Men denna ångest! Jag får ett spel på den! I en vecka har jag tålmodigt talat med mig själv. -Andas Anna. När jag inte har kunnat sova så lyssnar jag på Mindfullness och meditationer. -Jag är ett med berget. Jag ÄR berget. Tålamod! -Känn kärleksfull vänlighet mot dig själv. Aaahhh!
NEJ! JAG KÄNNER INTE KÄRLEKSFULL VÄNLIGHET TILL MIG SJÄLV! JAG VILL HA VIN OCH DRÄNKA DENNA AP-ÅNGEST!

Nej, då. Jag fixade det idag också. Åkte faktiskt hem till min lilla mamma, hon med stora gulliga ögon och sa att jag gärna kunde tänka mig att skaffa lite vin. Och så fort jag hade sagt det så visste jag att jag skulle fixa det denna gången också. Alltså en dag till i nykterhet. Skönt. Så nu kan både hon och jag koppla av en stund. Blir lite mindfullness ikväll... ...igen... ...skit.

Vad har då larven med detta att göra?

Jag tänker så här. Denna resa måste jag har gjort av någon mening. Jag har alltid velat göra gott i livet och jag känner att det blir allt viktigare för mig. Så nu kommer jag att försöka hjälpa till så gott jag kan för att hjälpa fler barn och deras föräldrar att göra livet på jorden lite enklare. Riktigt hur har jag inte kommit på. Ett steg i taget, kräver en plan kanske. Men jag sa till min mamma, (som tycker att jag kan hålla lite låg profil ibland, vilket är lite svårt när man heter Stavréus) att jag är en liten obetydlig larv (där kom det!) här på jorden. Så om denna lilla larv kan göra ett enda barn lyckligare så räcker det. Jag tror inte att folk i övrigt kommer att bry sig så mycket om mig, så om jag säger till världen att det är bättre för barnen att vara öppen med saker som berör dem, så tror jag att få personer lyssnar på mig. Men kanske en endaste rätt person?

Vad vet jag? Jag är ju bara en larv.
Steg 1 i planen; TV.

Ha en god helg!
Kramar

NEJ TILL ÅTERFALL

Du syns Anna, du syns!

Ibland önskar jag att jag var lite tystare

Men ändå inte. Eller kanske. I veckan har jag lyssnat på många kloka människor. Mina söner till exempel. Jag skulle spela in för ett nyhetsprogram och undrade om det var ok med barnen. -Ni vet, då blir det ju väldigt tydligt att jag är alkoholist. Tänk om ni blir retade? Äsch, då säger jag att du är NYKTER alkohoholist, säger Jack med ett leende. Eller NYKTERT fyllo.
Kloka barn. Kan de accepterade dessa läskiga ord så kan väl jag? Det är inte värre än så. Och Hannes tycker det är onödigt att jag går på AA-möten också eftersom jag ju redan kan allt om vin. :) -Men på AA går jag för att hitta lugn. -Ja, men va bra, mamma, gör du det, säger Hannes och fortsätter att äta sin frukost.

Många som är i liknande situationer som jag tycker att livet är jobbigt, en pina och en strid. Det tycker inte jag. Undrar om det beror på att jag har ett lättare liv eller ett annat sätt att se på saker och ting. En kombination kanske. Jag tror att min öppenhet har hjälpt mig till att snabbare känna lugn över nykterheten. Öppenheten gör att jag får många frågor som ger mig tanke till reflektion. På jobbet till exempel. Min goda rehabLennart var på besök och sa att andra oftare ser när en person är på väg in i ett återfall. Några av mina jobbarkompisar blev då konfunderade och sa att, nej, det kan inte den personen se och blev lite orolig över detta. Då fick jag tänka till istället. Och insåg att förra veckan var en typisk farozons-vecka. Lite lätt i spinn på jobbet, mycket bollar i luften och affärer (inte mänskliga då...) hit och dit. TV-inspelning. Utvecklingssamtal. Många tider att passa. Kundbesök, offerter. Hinna med att umgås med barnen och springa. Jag började sova dåligt på nätterna och maten kom i typ åttonde hand. Men tack vare frågan från min kollega så fick jag lov att tänka till, coola ner och landa. Andas.

Tänka: vad är det värsta som kan hända på jobbet? -En missad affär kanske. Hemma? En missad räkning. Ärlighet på TV? Jag blir aldrig kontaktad av killen som tyckte jag verkade intressant innan han insåg att jag inte kan dricka vin med honom. Barnen? Något barns föräldrar ser snett på mig och barnen får läskiga frågor på skolan.

Lösning på värsta konsekvensen:
Räkningar och affärer ordnar sig om än lite senare. Den rätte dricker inte vin, han knackar på när det är dax. Barnen. Här lägger jag krutet. Vad föräldrarna tycker om mig spelar faktiskt ingen roll. Det känns också som barnen är rustade, säkra och coola inför en frågestund. Annars är det där jag lägger min kraft.

Sådärja! På banan och starkare igen!

Trevlig helg till dig!

Kramar
/Anna

NADA, NOTHING, RIEN, INGET

Ljusmys

Vissa helger går åt till ingenting

Fast tänker jag till så har jag gjort en hel del. Fokus för helgen fick bli lugn och ro. Igår var jag rejält uppe i varv, så det var bara att inse detta och coola ner lite. Det är ju inte så roligt. Lördagen fick bli en tråkdag. Ljuspunkter var AA, som jag fortfarande tragglar med för att komma in i vanan. Där måste man lugna sig och lyssna en stund. Trivsamt och precis vad denna oroliga själ behöver. Sedan en mysig fika med kompisen. Alltid uppiggande! För att inte tala om kvällsshopping på Citygross. Det låter ju inte klokt, men det är så trevligt! När jag väl var hemma, kollat på Så mycket bättre och lagt mig tillrätta i mitt fluffiga täcke, så var jag ganska nöjd med dagen ändå.Tråkdag, blev bradag.

Idag fick jag mig en härlig promenad med Lovisa och lite sällskap när jag lagade mat åt föräldrarna. Maten blev godkänd, tårta hos pappa och löprunda när jag kom hem. Ingenting kan vara väldigt mycket ibland, men ändå kännas som lite. Men rätt. Eh..?

Energi är påfyllt, humör - lagom och jag är redo för en ny vecka!

Kramar!
/Anna

LIVET ÄR SKÖRT

Det viktigaste jag har.

Barnen är det viktigaste vi har

När lilla Anna försvann i Göteborg berörde det mig mycket. Jag vakade under natten, läste nyheterna och hoppades. Att hon kom tillrätta blev en oerhörd lättnad. Vi vet inte vilka men hon får av händelsen, men hon är tillbaka.

Det finns så mycket, så mycket vi kan glädja oss åt. Ett alkoholproblem känns ytterst litet och onödigt och det gör det enklare för mig att fokusera på de som betyder mest för mig och motiveras till ett nyktert liv. Jag vet att Annas föräldrar är engagerade och kärleksfulla. Livet är skört. Det kan hända något oförutsett och det kan hända snabbt. Jack och Hannes är hos sin pappa i helgen och har det bra. Jag tänker att jag ska passa på att tänka en stund, känna lite oro och samtidigt känna hopp. Någon frågade Jack i veckan om han tyckte att det var jobbigt att vi är skilda jag och hans pappa. - Nej, mamma och pappa är ju kompisar!
Det må kännas hur jobbigt som helst för oss vuxna ibland. Men vi får bita ihop och sätta oss lite åt sidan. Så tycker jag.

Kramar och ta hand om er!
/Anna

MUFFINS MOT LASAGNE

Barnen och deras mormor

Omelett mot hamburgare

Och smoothies mot lunch. Pappa bjöd på lasagne idag så jag bakade muffins till honom. Hannes gjorde omelett igår och jag gjorde hemmafixad hamburgare till honom. Jack gör morgondagens lunch så då serverar jag en god Smoothie ikväll.

Jag har fått världens bästa spellista av Lovisa, så varför inte ge henne en Wrapp. Sussi och jag delar uppmuntrande ord. Av Lennart har jag fått rabarber så då får han chutney. De som har hjälpt mig när jag har varit ur spel finns jag för närsomhelst på dygnet.

Jag sköter om min kropp och själ med att inte dricka vin och istället springa ut i naturen, umgås med barnen och äta ordentligt. Med det blir jag belönad med energi och glädje. Ett givande och tagande helt enkelt.

Tänk om det vore lika lätt att ge igen när man blir kränkt av någon. Tand för tand liksom. Men där är det inte lika självklart. Jag skulle inte må bra av att "hämnas". Friar hellre än fäller. För mig passar det bäst. Sen är det svårt när barnen hamnar i jobbiga situationer i skolan. Allt kan inte lösas med att prata som jag alltid vill. Istället för att då "betala igen" försöker jag få barnen att se över glåpord eller elaka kommentarer med att vara säker på sig själv och nöjd med hur man själv har agerat. Funkar inte alltid det heller, men förvånansvärt ofta.

Vi har haft härliga dagar. Är det något som denna lilla familj är bra på så är det att mysa.

Kramar
/Anna

MESPROPPAR OCH NU

Din mespropp!

Ska det vara så svårt att respektera varandra? 

Jag är allergisk mot trångsynthet. Alltså blir jag snuvig varje dag. Det är mer regel än undantag att människor har förutfattade meningar. Nu tänker jag inte säga mer om det här än att nämna att jag tror att de flesta av oss har det så bra att vi gott kan hjälpa andra i nöd. Att jag anser detta och mycket mer gällande det här med hjälp, kramar och att vara vänner gör att många ser mig som en liten mespropp. Men vet du vad; Jag tror att världen behöver fler snällisar. Jag tycker att det är helt otroligt att vi kan bli osams över små löjliga saker som att vi skär osten på olika sätt eller någon ställer glasen fel i diskmaskinen. Och visst är det konstigt att otrevliga människor ofta får bättre service än trevliga?
Det får de inte av mig.

Och jag tycker det är jätte, jättekonstigt att om man blir osams, vilket såklart måste hända då och då, varför är det då så få som sedan kan sätta sig ner och prata om det? Det är så enkelt egentligen. Istället vill en del personer frysa ut, eller tiga bort det, precis som om det helt plötsligt bara går över. Tror jag inte att det gör faktiskt. Men det går inte att tvinga någon utan händer det dig så är det bara att tänka; -Antagligen har den här personen betydligt mer bekymmer än jag, stackars den.
Jag går vidare. :)

Nu (och lite då)

Nu. Det är ett litet lustigt ord. Lyssna på det: nu. Just nu sitter jag i soffan och skriver detta, Hannes spelar iPad och vi kollar på Äventyrsdags med ett halvt öga. Det gör vi nu och det är så mysigt. Jag har blivit mycket mer nu-människa sen jag skruvade på korken. Jag var hos en kompis i helgen och tittade på gamla filmer från våra midsomrar och en 30-årsfest. Det märkliga är att jag kommer precis ihåg hur jag kände det och vad som hände. Lite lätt obekväm med små-grodorna, lekar, tjo och sånger. Varje gång önskade jag att jag tyckte det var kul. Ganska enkelt att dricka vin då för att sedan stänga i baren. Och vad kul jag hade! Trodde jag. Men när jag såg filmerna kände jag en lätt sorg över den unga tjejen som inte var lycklig. Hon som spillde härlig tid på något som inte riktigt var ämnat för henne.

Men det var jag som satte mig där. Hade jag inte gjort det så är det inte säkert att jag idag hade suttit här och varit nöjd över mina fina barn, mitt fina hus och mitt ytterst nyktra liv.
Jag har fått ett extra härligt liv! Och det är nu.

Kram. Och kärlek.
Anna

EN MILSTOLPE

Japp

Där satt jag i min fåtölj

och kände efter. Ångesten gnagde, men gjorde det någonting? Nej, faktiskt inte. Den får vara där. Jag kände att nu är jag jag igen och ågren är en del av mitt liv. Ibland önskar jag att jag hade vetat vad det var redan när jag var liten. Istället trodde den lilla Anna att de flesta kände så här. Det är först på senare år som jag har förstått att många aldrig har känt av ångest. Detta förklarar lite om mina val i livet i alla fall. En fördel är att jag slipper svåra ångestattacker som en del får under enstaka tillfällen i livet. Det måste vara jättejobbigt. Min är mer skonsamt konstant och därför hanterbar på ett annat sätt. Varför inte satsa mer på min kreativa sida? Eller springa ut i spåret? Jo, det får bli så. Då mår jag bra. Idag tänkte jag springa min längre veckorunda, ombytt och klar insåg jag att Spotify var urloggat och jag hade glömt lösenordet. Så då blev jag lite sur och hoppade rundan. Smart.

Igår sa jag hejdå till mina rehabkompisar. Vilka otroligt härliga personer. Det var som att säga farväl till gamla skolkompisar eller goda kusiner. Många kramar blev det och jag gick därifrån fylld av värme till mänskligheten. Jag hoppas att alla mina nyfunna vänner kommer att klara livet på det sätt som är bra för dem. Det finns mycket fördomar om alkoholism och ibland vill jag hänga med de andra och träffa deras, ibland, trångsynta omgivning. Och jag vill göra att några av dem känner sig mindre ensamma. Min arbetsplats är fantastiskt bra på att försöka förstå och ensam känner jag mig varken där eller med vänner.

Min helg var en suverän sådan. Tillsammans med barnen gjorde vi nästan ingenting. Hösten var som bäst med färger och värme, bion var skojig, fotograferingen kul, löpturen gick fint, maten var god och samtalen med barnen många och knasigt mysiga. Det var nästan lite för behagligt eftersom det var svårt att skiljas från varandra för skola och jobb. :)

En milstolpe är passerad och vandringen fortsätter. Jag är tacksam och glad över att få göra denna lilla resa.

Trevlig kväll till dig!

Kram Anna

ÅNGEST VIK HÄDAN

Fotomani och tavelhängning.

Nackdelen med att dra ner på tabletterna får vägas över av fördelarna.

Rackans ångest som äter på kroppen. Men det är klart mycket bättre än att vilja sova hela tiden. Jag vet ju också att det inte är riktigt på riktigt så jag kämpar tappert med att andas, flyta med och fnissa lite åt oron.  Lite djupare blir man allt. Hängt upp tavlor och fotat hela förmiddagen. Men nu får jag och barnen ge oss ut på lite lördagsgodisjakt och biomys. Det var bara jag som röstade Hotell Translylvania, så nedröstad tittar vi istället på Madagaskar3. Bara det är roligt så funkar det. :)

I vilket fall hoppas jag att det bara tar ett par veckor med nedtrappning och att å:et flyger sin väg. Fast som någon sa: det är ett bevis på att man känner. Oj, oj, oj vad jag känner!

Kramar till dig!
/Anna

PIGGELIN OCH REHABAVSLUT

Äppel- och kardemummamuffins som tog slut fort.

Suveräna livet.

Jag är tillbaka som en vanlig människa. Gott! Nu har jag varit vanligt pigg i dagarna 3 och så här vill jag fortsätta. Helt plötsligt orkade jag med lite på kvällarna igen. Som att baka muffins och att göra äppelmos. Och vara vaken till klockan 22. Om det beror på neddragning av tabletter lär jag aldrig få reda på, men min hjärna tror att det var det i alla fall. Skit samma. Det känns bra.

Idag har jag hälsat på Hannes på skolan. Vad roliga de är 9-åringarna. Jag beundrar verkligen våra lärare som har änglars tålamod att svara på alla underbara frågor. Även mindre underbara som att kunna rabbla samtliga barns mammors namn. Anna är ju lätt.

Rehabavslut

I början av veckan var det avslut för mig efter ett år i rehab. Det har varit ett härligt och samtidigt otäckt år med mycket upp och ner i livet. Fast mest upp. Lennart var nöjd med mig så här långt i alla fall. :) Jag är också nöjd med mig själv. Det har varit svårare än jag trodde att sluta konsumera alkohol. Frustrerande svårt faktiskt. Men efter sommaren kom min vändning och nu är det bara uppåt som gäller. I linje med avvecklingen av alkohol har utvecklingen av Anna panna pågått. Jag har hittat mig själv igen efter många, många år och det är riktigt skojigt. Det känns som om jag äntligen kan stå för den jag är och vara nöjd med det. Inte älskad av alla kanske, men även det är helt ok. Det är befriande skönt att kunna vara jag med alla skavanker (och då talar jag inte om min fulländade kropp) som ångestladdad upp- och ner-människa. Ju mindre alkohol desto mindre svängningar också så numera är jag ganska balanserad i humöret för att vara en känslomänniska. :)

Det bästa av allt! När jag får mina ångesttoppar, blir orolig, jätteglad eller jätteupprörd så behöver jag inte dämpa det med vin längre. Jag har andra, betydligt nyttigare sätt. Det är oändligt, oändligt tryggt att veta. Det är inte över, kämpandet, men det känns faktiskt riktigt, riktigt roligt att ha lite att jobba med fortfarande. Jag har haft tur i livet.

Trevlig torsdagskväll till dig!
/Anna

VÄNSKAP

Yes it is!!!

Ibland blir man extra glad

Som till exempel när man ska på middag med sina kompisar. Vi träffas 1 ggr per år och nu var det dags igen. Jag tänkte att jag festar på lite bubbelvatten och biter ihop för att ta mig igenom kvällen på bästa sätt. Vi har alltid så kul tillsammans. Så kommer jag dit. Kvällens överraskning för mig var att temat är alkoholfritt. Vi hade bubbel, vitt och rött vin. Utan ett uns av drog.

Vilken toppenkväll. Alla var nöjda och jag mest av alla, tror jag. :) Det tar en liten, liten stund innan man kopplar av, men sedan är det nästan som ett lyckorus för alla i alla fall. Lika mycket prat, skratt och vimsande. Klockan 1 somnade vi klara i huvudet för att sedan vakna pigga och alerta på morgonkvisten.

Kärlek, omtänksamhet och riktigt bra vänner.

Det önskar jag till alla. Tack Annika x 2 och Lena!

/Anna

LITTLE HELP FROM MY FRIENDS

Kärlek är bra.

Ljusare tider

Huvudvärk kvar, men kroppen har kraft. Så skönt. Detta är mycket tack vare hjälp från mina vänner. Jag är så glad över att få ha dessa fina människor i min närhet. Kanske inte lokal närhet, men nära mitt hjärta. Tack alla ni kloka!

Talade med min läkare idag också. Så en sten föll från mitt hjärta. Skönt att ha någon som säger till mig vad jag ska göra ibland. Det är få förunnat. :) Så jag fortsätter med min Antabus och minskar på min ångesttablett. Välkommen Å! Det är faktiskt ett tecken på att man känner. Vilket är bra. Jag har en plan också att coola ner på jobbet. Nu minsann ska jag göra fler bra saker. Åka ner till jobbarkompisarna för att sedan spendera kvällen hos mina föräldrar. De har lite varmare än mig för tillfället + att det är pappas vecka att laga mat. Han gör gärna nya rätter. Smarrigt. Mamma och jag går en promenad och småpratar. Mysigt. Sen blir det en vänskapshelg! Vin för några, smarriga juicer för mig och mycket prat och lösningar på världsproblem och SKRATT!

Helt klart ljusa tider.

Kramar och trevlig helg till dig!
/Anna

ATT GÅ VIDARE - inte alltid så lätt

Extra krydda i livet behövs nu.

Sjuk? Bevisa det!

Jag är riktigt, riktigt trött på min kropp och knopp för tillfället. Det gör också att jag hamnar i olika dilemman.  
Dilemma nr 1. Min kropp vill sova hela tiden. Den har ont i huvudet, frys i kroppen och så blir det lite ryggont och annat smått och gott. Ja! Det kan vara åldern. Jag har dock fått en fix idé i mitt huvud att jag är trött och hängig på grund av tabletterna jag äter. Eller kombinationen av Antabus och ångestdämpande. Så mitt önskemål är att liksom bli av med all kemikalie i denna lilla kropp och se vad som händer. Det är inte enkelt. Trots att jag känner mig trygg i vetskapen att alkohol är ett avslutat kapitel så handlar det inte bara om mig längre. Och trots att jag tror att jag har koll på ångesten... ...har jag det egentligen? Suck och ve. Detta är dilemma nr 1: Jag har inte kontroll på min kropp.
Dilemma nr 2. Varje gång jag är sjuk, har ont i huvudet eller för den delen ser lite krasslig ut så möts jag såklart av misstro. Det är inte ett dugg konstigt och fullt förståeligt. Men ibland undrar jag vad jag ska göra åt det. Jag talade med en kollega idag per telefon och frågade henne om hon är orolig, vilket hon var. Hon kände sig tryggare efter att ha talat med mig ändå. Men att jag tänker sluta med Antabusen (det är ett himla roligt ord) är hon riktigt bekymrad över. Det förstår jag verkligen också och jag känner en våg av omtänksamhet från mina arbetskompisar. Men jag vill inte att de ska vara oroliga och jag vill att de ska kunna lita på mig.

Jag har förstått på många av mina medmänniskor på rehab att de tycker det är jobbigt att bli i ifrågasatta och inte litade på. Men jag försöker se det som omtänksamhet och att människor tycker om mig och inte vill se mig misslyckas. Så det blir mer en sporre att överkomma dilemma nr 2. 

Lösning? Så här tänker jag efter att ha lyssnat på en klok rehab-Lennart: Tiden får utvisa vissa saker. När jag är dassig och ser en orolig blick kommer jag att förekomma och säga; -Nej, jag har inte druckit, men jag förstår om du är orolig. Känner du oro igen, fråga mig eller ring mig när du vill. Det kan vara klockan 21 på kvällen. Då lär du märka att jag inte har festat med lite(r) vin.

Fast lite jobbigt är det allt i mitt inre. Just idag. Och just för att det inte är att "bara sluta dricka vin". Nyktra Anna kan inte ljuga. Men missbruks-Anna manipulerar vem som helst. Hur ska människor se skillnaden? Och jag? Men jag kryper ner med min huvudvärk och talar lite med Hannes som bor extra hos mig och myser en stund. Då vaknar jag pigg och stark i morgon bitti. Utan huvudvärk, please och med nytt självförtroende. För det är bara tillfälligt ur funktion idag. 

God natt därute. Ta hand om dig och bry dig om dina medmänniskor! Kramar.

ETT EX BLIR NÅGOT NYTT

Ljusa idéer och bra förslag

En helg med vänner väntar

Jag ser fram emot en helg med svägerska och svåger, barnens kusiner, farmor och farfar. Vi ska äta gott, gå ut och gå, prata och komma med bra idéer för att göra världen bättre. Det är det vi gör min svägerska och jag. Att jag är skild betyder bara att jag har en exman. Det betyder inte att jag inte har en nice "barnens pappa" och fortfarande svågrar, svägerskor och svärmor och svärfar. Det är lite viktigt för mig. I början var det klurigt, men det har gett sig med tiden hur sättet att umgås kan se ut. Det är i alla fall världens bästa människor som betyder mycket för mig och för barnen.

Så nu är det dags! Som en semester nästan. Resan dit, äta hamburgare på vägen, ta många pauser för någon har ryggskott och smaska godis. Det är nog dags att packa lite inser jag.

Jobbet har varit hektiskt i veckan. Många deadlines och snabba puckar. Det är roligt att det händer saker. Också extra gott att åka på nästan en semester. Jag ska säga att ryggskott och iprenkur har gjort att jag är aningens piggare och känner för att vara vaken lite, lite längre på kvällarna. Bra tecken.

Ha nu en riktigt skön helg!
/Anna

KROPPEN SÄGER SITT

Vin&Sprit

Vem kan motstå två så fina V&S-lådor?

Inte jag i alla fall. Det blev gårdagens snabbfynd på loppis. Tyckte det var ödets nyck att jag köper två övergivna lådor som har varit fulla med alkohol. Det är ett minne blott för både dem och mig. (Hi hi, så fyndigt!)
Att jag inte har given plats för dem ger sig nog. 
Min helg utan blogg, fb och Instagram har varit behaglig och skön. Det kan jag rekommendera faktiskt. Blir ytterligare en avkoppling.

Min kropp däremot, har talat till mig. Jag bar upp Hannes nya säng i fredags. En ny 90-säng, uppför trappen. Det är något jag brukar klara, men denna gången sa min kropp –NEEEEEEJ!!! Väldigt dramatiskt ryggskott. Sängen släpades upp ändå på ren vilja. Har jag bestämt mig så har jag. Natten blev inte behaglig. Så jobbigt att sova på rygg. Jag drömde de mest märkliga drömmar och vaknade irriterad upp på lördagen och insåg att jag inte kunde ha en träningshelg i alla fall. Så det blev frukost och vidare sömn.

Känn historien

Det var inte så tokigt ändå. Jag sov så gott. Mös omkring i mina myskläder. Åkte ner och lämnade in en film och hoppades att jag inte skulle träffa alltför många bekanta. Så fort jag kom in på Hemmakväll träffade jag lite bekanta. Det är bara att hoppas att de inte trodde att jag hade haft världens återfall dagen innan. Det är tufft att vara nykter. Helst vill jag alltid se extremt pigg ut. Det kändes inte mycket bättre när jag sedan träffade mamma för en fika och frågade henne om hur jag såg ut. –Du är blå under ögonen, Anna. (Självklart)
Lördagen fortlöpte i mysets tecken och jag somnade tidigt efter att ha monterat på benen på sängen också. Söndagen var lika trevlig. Lugnt, trivsamt kalas hos systerdottern och en bra, behaglig dag.

SÅ började vardagen. Jag och mitt ryggskott skulle åka till Hyltebruk. Det är inte skönt att sitta i en bil med detta onda. Jag ringer och flyttar på mötet, som är lite bråttom, till onsdag och håller tummarna att det har gått över någorlunda till dess. Så skulle jag till Ljungby i morgon. Fortfarande jobbigt att åka bil. Ringer min kollega och berättar läget. Och här börjar det. 

Jättemånga flaskor

Min kollega kommer till mig i Jönköping istället! Till mig! Och jag kanske inte behöver åka till Hyltebruk på onsdag för det kan ev min andra kollega göra istället för mig. Istället för mig! Det är här och nu jag förstår att min kropp faktiskt inte alls är gammal, trött och sliten. Den är ursmart, nästintill hyperintelligent och dess ända mål är att hjälpa mig att coola ner. Den säger; Stanna hemma på kontoret i veckan. Boka in lite nya, spännande besök till nästa istället. A, a, a! Inte sitta på stolen, stå vid skrivbordet istället!

Schyssta kropp! Tack!

Ännu ett steg närmare den berömda balansen. Nu tar jag en Ipren och går och lägger mig. På sidan, för det kan jag nu.

Godnatt! //Anna

EN KOMMUNIKATIONSPAUS

How to change the world... ...det slutar lyckligt. 

Det är roligt att blogga

Jag får många trevliga, rörande, tacksamma och igenkännande kommentarer. Det tycker jag är bra och det värmer i hjärtat. På själva bloggen flödar inte åsikterna i kommentarsfälten, men utanför. På ICA, stan, Facebook, jobbet och i barnens skola. Det känns fint.

Personligen är jag en mycket kommunikativ person både hemma och inom jobbet. Så denna helgen tänker jag ta en kommunikationspaus från allt inom cyberspace. Inget bloggande, ingen facebook och inget instagram. - Iiiihhh, hur ska det gå!!! Och varför, är frågan. Jo, lugnet. Planen är att jag bara ska vara lilla jag i helgen. Mysa i mitt hem, ute i naturen, en sväng på gymmet, ligga i soffan och läsa bok. Eller inte göra något annat som faller mig in. På söndag har jag planer som ett kalas och loppis. Det är ok, men i övrigt är det egentid och stort lugn som gäller.

Så jag säger till dig; Nu får du en lugn och skön helg av mig, med dig själv, dina vänner, din familj. Du väljer själv. Ha det gott så återkommer jag på söndag kväll. Eller måndag.

Kram och lite kärlek. (Jag sparar lite till mig själv också) 

BARN UTAN STÖD

Alla har ett bagage. Vissa har mer än andra.

Barn ska få välja kakor

Det finns många barn som har jobbiga uppväxter. Ibland är det någon som jag som strular till det en stund för att sedan ta kommandot igen och vara den lugna, trygga vuxna. (Peppar, peppar, låt mig fortsätta på denna väg!) Sedan finns det enstaka föräldrar som inte tänker på att barn påverkas negativt av onyktra föräldrar, ens någon gång då och då. Idag träffade jag en vuxen man som växte upp med en missbrukande pappa och en, i annan sjukdom, krasslig mamma. Jag lämnade honom med dels en tacksamhet för att jag är så nära mina barn och att jag har lämnat alkoholen bakom mig, men dels även med en klump i magen när jag tänker på hur många barn som aldrig får tala med någon klok vuxen eller får hjälp när ens föräldrar har tappat kontrollen över livet. Den här mannens pappa lever, men har ytterst lite kontakt med sina barn och barnbarn. Han vill inte lämna sin flaska. Mannen själv tyckte att det är bara att bita ihop för att inte bli bitter och tycka synd om sig själv. Men jag märkte vilket behov han hade att tala om det. Vad jag önskar att alkohol inte fanns ibland. Kan du förstå hur mycket den förstör? En gosse frågade mig; -Tror du att X dricker för mycket? Det handlade om en bekants bekant. Ja, svarade jag, i det här fallet var det för mycket. - Jag har märkt det, sa pojken. Där knyter det sig igen. Vad ska man säga? För visst är det så att många av oss är på gränsen till missbruk där våra mest värdefulla skatter far illa. Eller deras kompisar ser det som inte är vana vid beteendet.

Om du har bekymmer (vilket jag inte hoppas) fundera då på hur du kan rädda dig själv, men fundera samtidigt på hur du ska rädda dina barn från att få bekymmer längre fram i ungdomen eller vuxenlivet. För det är inte så svårt att ge hjälp bara du tillåter dig att förstå att det du har gjort är inte bra för barnen.
Samtidigt som jag ändå håller på att ha en tung klump i magen så sänder jag varma styrketankar till de av mina nyblivna vänner som har det svårare än jag i tillfrisknandet. Jag önskar att jag kan hjälpa er mer. Men samtidigt vet jag ju hur det är. Man är redo när man är redo. Men jag vill att alla är redo nu! 

En tung tisdagsläsning som jag avlutar lite lättsamt med planerna inför morgondagens kalas för min 9-åring. Han har något svårt att sova. Jag och Jack har shoppat loss idag. Jack är för go, han ville köpa många, stora paket så jag fick stoppa honom lite. Vi har tisslat och tasslat, ställt klockan tidigt och Jack har lovat att inte klaga på min sång i år. Vilket mys! Här nedan har vi lite bilder från vårt släktkalas i söndags. Tänk vad gott att ha släkt och vänner som kommer och firar och leker med mina barn! God natt kramar till dig. Jag hoppas att något av vad jag har sagt har varit tänkvärt. Nu knyter vi oss för snart, mycket snart är det en stor dag!

Paketöppning!

Jack vann alla lekar. Suck!

eatAbite

Äggmacka, turkisk yoghurt med goda nötter

Tacobiff, pasta och halloumi

Smoothie, jordgubbar - blåbär

Ganska nöjd med dagens mat. :) Lördagen har varit lugn och trivsam med mycket bara vara med barnen, en liten fika hos mormor och morfar och ett AA-möte med många kloka människor. Vi förbereder också morgondagens kalas för Hannes som fyller 9 år i veckan. Många goda kakor blir det. Nu gosar jag ner mig i soffan hos barnen, dricker min smoothie och fortsätter lördagskvällstrivseln.

//Anna

STRESSIG ANTABUSMORGON

Vissa brister i mathållningen kanske...

eatAbite, på resande fot

Jag känner att jag gärna vill delge dig min Antabusvardag, i synnerhet som den var lite extrem just idag. Det är en allvarlig sak, detta med Antabus. Men bara för det behöver man ju inte göra det till en tråkig rutin. En tablett ska tas måndag, onsdag och fredag. Jag ska såklart inte ta den själv eftersom jag då kan lura in mig på vinets väg och hoppa över den så viktiga tabletten. Nu känner jag mig stark och är uppriktigt förvånad över att jag inte kunde lita på mig tidigare, men jag tar fortfarande det säkra före det osäkra. Ungefär som att äta en livsviktig astmamedicin. Min goda kollega har förbarmat sig över mig och jag tar tabletten samtidigt som vi har en trevlig stund med avstämning av arbete, privatliv inklusive träningsstatus. Måndag och onsdag är inget märkvärdigt. Men fredagen! Då blir det lite musik och efter tablettsväljning får jag fredagsgodis i form av mörk choklad. Kan denna Antabusrutin bli bättre? Tror inte det. Idag klurade det till sig. Min kollega jobbade hemifrån och jag skulle tidigt åka till Göteborg. Ännu en trivsam kollegakompis ställde upp. Jag lämnade barnen på skolan. Åkte i laglig hast till kollegans hem där hon och hennes sambo klivit upp för frukost. Bråttom hade jag såklart. -"Hej! Här kommer jag." "Hej, vatten? Hur mycket? Vill du ha smörgås?" "Nej tack." "Glass?" "Nej tack." -"Skit jag har inget godis." "Det är ok." "Sätt på musik. Anna måste ha musik!" "Tack nu är tabletten slut. Schysst. Ha en bra dag! Hej hej!"

Hopp in i bilen och i väg mot Göteborg. Du förstår hur mycket jag tycker om mina kollegor. Kärlek!

Jag ser dagens eatAbite. Analysen är att jag startade starkt på morgonen och förmiddagen för att brista något i näring från lunch till strax före middag. Kan bli bättre där. Nu gör Hannes en specialomelett till mig och den tillsammans med sallad får bli ett bra avslut på dagen.

Sprang intervall i regnet. Bra Anna!

Ha en riktigt skön fredagskväll. Kramar och lite allmän kärlek till dig! (Gillar alla idag)

/Anna

NÄSTA STEG, SAXOFON OCH BARNALIV

God bok på kvällskvisten

 Full rulle ikväll med läxläsande och saxofonövande. 

Bara en tidsfråga innan H är kändis

 

Kanske att jag längtar lite till stillhet och en god bok?

Nä. Såklart inte. Det är en härlig kväll. Jag glömde INTE Hannes saxofonövning idag och vi hade med oss en förlåtkaka till läraren som jag lovade förra veckan. Alltså blev det en bra och rolig övning för H. Han är på ett strålande humör och vill öva mest hela tiden. Jag måste tillstå att det är bra mycket enklare att lyssna till detta än en övande fiolspelare. (Förlåt Jack) Jack har också kommit till huset för en vecka hos sin mamma. Här körs det läxor för fullt. Ingen bra kombo att spela sax samtidigt, men det lär man sig den hårda vägen. Nu gick Jack över till att göra foliegubbe så då är det helt ok att jazza loss.

Obs! Inget djur i denna bild kom till skada.

Lite sjuk idag? Nä, glömde (!) äta. Dags för nästa steg!!!

Trodde faktiskt jag började bli sjuk. Men med lite gröt och vitamin i magen, så höll jag ihop hela dagen! (he he ...förlåt...)
Alltså. Detta med att äta. Man måste ju det. Många svälter till och med i andra länder. Det vet jag. Har själv ett fadderbarn som har mat, men väldigt lite att välja mellan och inte särskilt näringsrikt alltid. Ändå så har jag svårt att få till det. Jag köper hem frukt och grönt. Gör bra mat till barnen. Men ofta, ofta missar jag mig själv, är inte sugen, tycker det är trist eller tänker att jag äter lite senare. Så kan jag inte hålla på! Nu börjar jag bli en baddare på att träna, jag är jättebra på att inte dricka vin och till och med hyfsad på att gå upp i tid på morgonkvisten. Så nu är det dags att ta ett krafttag kring maten! Med risk att bli tjatig. Men detta gör jag för min och din (du som har lika svårt för detta) skull. I morgon startar jag "eatAbite" som ett litet tillägg i bloggen. Idag är det liksom kört redan.
Frukost, lunch och middag. Grädde på moset kan bli mellanmål. No return. Här skulle jag nu tagit ett kort och lagt ut på Jacks skapelse - foliegubben - men han fick ett litet bryt och drog av hans ben. Så jag skonar er från denna hemska upplevelse. Kommer igen i morgon.

Ett klokord: En dag i taget, det räcker.

//Anna

MORGONBOOST

Hej själv!

Det kan fungera

Min morgonpepp som jag skrivit på min spegel. "Hej kompis". Vissa dagar tittar jag på texten och lever mig glatt in i tanken och säger; "hej på dej du!" Eller bara ett enkelt "Morning!" Vissa dagar är snarare "Du är INTE min kompis." Då får jag ta ett omtag och jobba lite med min attityd.

Idag, efter ett kvittrande "hej, hej" så åkte jag till Göteborg för att ta omtag på min och min kollegas språkförbistringar från förra veckan. Och vilket omtag det blev! Han tog kommandot från början och förklarade/diskuterade hur det förödande förloppet hade gott till. Sen gick vi över till att prata ihop oss om hur projektet ser ut och hittade den gemensamma målbilden och hur vi gör för att undvika eventuella oklarheter. Ett föredöme för gott samarbete! Jag kunde till och med ana ett fluff inuti min kollegas fyrkantighet. Kanske något dolt som bara väntar på att blomstra? Nej, det vore nästan synd för det optimala i ett arbete är en kombination av de båda personligheterna.

Nöjd med dagen åkte jag hem och hämtade Hannes som bor lite extra hos mig för tillfället. Han har skoljogg på fredag. I lerig miljö! Hur kan man låta barn springa i lera!? Undrar Hannes. (Jösses) Sen kom han på en bra idé. Om jag är drottning och Jesper (mitt ex) är kung, och Susanne (Jespers nya) är prinsessa och Jack o Hannes prinsar då bestämmer vi över alla. Och då säger vi att Hannes får springa hur sakta han vill. Kanske inte alls. Antagligen blir världen bättre också. Detta hann Hannes förklara för mig på vägen hem. Mycket tankar i den hjärnan.

Nu hade jag tänkt springa lite intervall. H tyckte istället att vi satsar på tillsammansmys och tittar på tv (läs barnprogram) och kramas. Lätt att hoppa över intervallträningen då. :) Det är också någon som talar med mig absolut hela tiden så det är nog bäst att jag avslutar dagens information.

God kväll!
/Anna

JAG ÄR LITE BÄTTRE ÄN DIG

Och här sitter jag och skriver.

Ibland är jag bara bäst

Tror jag. Jag glömmer bort att lyssna för jag har bestämt mig att det här kan jag så försök inte med mig! Översatt: Jag är lite bättre än dig. Detta händer mig lite för ofta med mina kollegor. Inte med mina kreativa, illustrativa eller textexperterna. Där är jag alltid helt säker på att de är bättre än mig på det de gör. Men mina "nästanlikadanasomjag"-kollegor. Alltså andra säljare, projektledare och ibland (nä ofta) även cheferna. Då kan man tänka att vad skönt att veta att man är top of the line! Men nä. Verkligheten ser lite annorlunda ut än så. För det första har jag sedan länge haft svårt att lämna över jobb för då måste man först kvala in i min liga. Det har gjort att jag har jobbat mycket, känt ansvar för mycket som jag inte har haft ansvar för och även gjort en del fel som jag inte hade behövt om jag hade haft mer tillit och då sluppit stressa som en dåre. (och med det försökt glömma dagen med "några" glas vin.) För det andra har jag missat andras kompetens som ibland är en annan än den jag har. Men bra, och ve och fasa, ibland bättre. Så fort jag drar ner lite på mitt eget ansvar så poppar det upp en god kollega som har en ny idé eller annan vinkel att se möjligheter. Detta jobbar jag på ibland. Jaaa, jag jobbar på det varje dag. Ödmjukhet. Förra veckan hände det igen. Vi var två personer som inte talade samma språk. Jag hade naturligtvis rätt. Och det hade min kollega också, tyckte han. Kloka som vi är så lät vi allt bero över helgen och idag slog jag en signal och vi talade om detta faktum att han är fyrkantig och jag är rund. (Eller, jag är ett moln... ...eller kanske en blomma. Svårförstådd ibland alltså) Jag kan se möjligheter i en sten, en matta, en fjäril. Ingenting är omöjligt. Så ska helt plötsligt teknik in i detta. Hur svårt kan det vara, tänker jag. Nu är jag nära kontentan:

Bara vi började tala om våra olikheter, att vi vill samma sak (hjälpa kunden till bättre affärer) och respekterar varandra trots att jag är bäst (och han) så löste kommunikationssvårigheterna upp sig i en liten rök. Så gott! En sten föll från mitt hjärta. En varm rekommendation från mig är att om du råkar känna igen dig i detta fenomen, stanna upp ibland. Måste du vara bäst just nu? Jämt? Släpp taget lite grann och märk att du får mer tid, mindre stress, nöjdare kunder och ännu bättre relation med dina kollegorkompisar. Sen lär man sig lite nytt också. Och blir ännu bättre. :)

Ikväll har jag gått en mil. En annan dag ska jag springa den. Jag håller mitt schema än så länge. Heja, heja.

Jag har sagt det förut, nu säger jag det igen: Ensam är stark. Tillsammans är starkare.

Kram och god natt!
//Anna