EN KOMMUNIKATIONSPAUS

How to change the world... ...det slutar lyckligt. 

Det är roligt att blogga

Jag får många trevliga, rörande, tacksamma och igenkännande kommentarer. Det tycker jag är bra och det värmer i hjärtat. På själva bloggen flödar inte åsikterna i kommentarsfälten, men utanför. På ICA, stan, Facebook, jobbet och i barnens skola. Det känns fint.

Personligen är jag en mycket kommunikativ person både hemma och inom jobbet. Så denna helgen tänker jag ta en kommunikationspaus från allt inom cyberspace. Inget bloggande, ingen facebook och inget instagram. - Iiiihhh, hur ska det gå!!! Och varför, är frågan. Jo, lugnet. Planen är att jag bara ska vara lilla jag i helgen. Mysa i mitt hem, ute i naturen, en sväng på gymmet, ligga i soffan och läsa bok. Eller inte göra något annat som faller mig in. På söndag har jag planer som ett kalas och loppis. Det är ok, men i övrigt är det egentid och stort lugn som gäller.

Så jag säger till dig; Nu får du en lugn och skön helg av mig, med dig själv, dina vänner, din familj. Du väljer själv. Ha det gott så återkommer jag på söndag kväll. Eller måndag.

Kram och lite kärlek. (Jag sparar lite till mig själv också) 

BARN UTAN STÖD

Alla har ett bagage. Vissa har mer än andra.

Barn ska få välja kakor

Det finns många barn som har jobbiga uppväxter. Ibland är det någon som jag som strular till det en stund för att sedan ta kommandot igen och vara den lugna, trygga vuxna. (Peppar, peppar, låt mig fortsätta på denna väg!) Sedan finns det enstaka föräldrar som inte tänker på att barn påverkas negativt av onyktra föräldrar, ens någon gång då och då. Idag träffade jag en vuxen man som växte upp med en missbrukande pappa och en, i annan sjukdom, krasslig mamma. Jag lämnade honom med dels en tacksamhet för att jag är så nära mina barn och att jag har lämnat alkoholen bakom mig, men dels även med en klump i magen när jag tänker på hur många barn som aldrig får tala med någon klok vuxen eller får hjälp när ens föräldrar har tappat kontrollen över livet. Den här mannens pappa lever, men har ytterst lite kontakt med sina barn och barnbarn. Han vill inte lämna sin flaska. Mannen själv tyckte att det är bara att bita ihop för att inte bli bitter och tycka synd om sig själv. Men jag märkte vilket behov han hade att tala om det. Vad jag önskar att alkohol inte fanns ibland. Kan du förstå hur mycket den förstör? En gosse frågade mig; -Tror du att X dricker för mycket? Det handlade om en bekants bekant. Ja, svarade jag, i det här fallet var det för mycket. - Jag har märkt det, sa pojken. Där knyter det sig igen. Vad ska man säga? För visst är det så att många av oss är på gränsen till missbruk där våra mest värdefulla skatter far illa. Eller deras kompisar ser det som inte är vana vid beteendet.

Om du har bekymmer (vilket jag inte hoppas) fundera då på hur du kan rädda dig själv, men fundera samtidigt på hur du ska rädda dina barn från att få bekymmer längre fram i ungdomen eller vuxenlivet. För det är inte så svårt att ge hjälp bara du tillåter dig att förstå att det du har gjort är inte bra för barnen.
Samtidigt som jag ändå håller på att ha en tung klump i magen så sänder jag varma styrketankar till de av mina nyblivna vänner som har det svårare än jag i tillfrisknandet. Jag önskar att jag kan hjälpa er mer. Men samtidigt vet jag ju hur det är. Man är redo när man är redo. Men jag vill att alla är redo nu! 

En tung tisdagsläsning som jag avlutar lite lättsamt med planerna inför morgondagens kalas för min 9-åring. Han har något svårt att sova. Jag och Jack har shoppat loss idag. Jack är för go, han ville köpa många, stora paket så jag fick stoppa honom lite. Vi har tisslat och tasslat, ställt klockan tidigt och Jack har lovat att inte klaga på min sång i år. Vilket mys! Här nedan har vi lite bilder från vårt släktkalas i söndags. Tänk vad gott att ha släkt och vänner som kommer och firar och leker med mina barn! God natt kramar till dig. Jag hoppas att något av vad jag har sagt har varit tänkvärt. Nu knyter vi oss för snart, mycket snart är det en stor dag!

Paketöppning!

Jack vann alla lekar. Suck!

eatAbite

Äggmacka, turkisk yoghurt med goda nötter

Tacobiff, pasta och halloumi

Smoothie, jordgubbar - blåbär

Ganska nöjd med dagens mat. :) Lördagen har varit lugn och trivsam med mycket bara vara med barnen, en liten fika hos mormor och morfar och ett AA-möte med många kloka människor. Vi förbereder också morgondagens kalas för Hannes som fyller 9 år i veckan. Många goda kakor blir det. Nu gosar jag ner mig i soffan hos barnen, dricker min smoothie och fortsätter lördagskvällstrivseln.

//Anna

STRESSIG ANTABUSMORGON

Vissa brister i mathållningen kanske...

eatAbite, på resande fot

Jag känner att jag gärna vill delge dig min Antabusvardag, i synnerhet som den var lite extrem just idag. Det är en allvarlig sak, detta med Antabus. Men bara för det behöver man ju inte göra det till en tråkig rutin. En tablett ska tas måndag, onsdag och fredag. Jag ska såklart inte ta den själv eftersom jag då kan lura in mig på vinets väg och hoppa över den så viktiga tabletten. Nu känner jag mig stark och är uppriktigt förvånad över att jag inte kunde lita på mig tidigare, men jag tar fortfarande det säkra före det osäkra. Ungefär som att äta en livsviktig astmamedicin. Min goda kollega har förbarmat sig över mig och jag tar tabletten samtidigt som vi har en trevlig stund med avstämning av arbete, privatliv inklusive träningsstatus. Måndag och onsdag är inget märkvärdigt. Men fredagen! Då blir det lite musik och efter tablettsväljning får jag fredagsgodis i form av mörk choklad. Kan denna Antabusrutin bli bättre? Tror inte det. Idag klurade det till sig. Min kollega jobbade hemifrån och jag skulle tidigt åka till Göteborg. Ännu en trivsam kollegakompis ställde upp. Jag lämnade barnen på skolan. Åkte i laglig hast till kollegans hem där hon och hennes sambo klivit upp för frukost. Bråttom hade jag såklart. -"Hej! Här kommer jag." "Hej, vatten? Hur mycket? Vill du ha smörgås?" "Nej tack." "Glass?" "Nej tack." -"Skit jag har inget godis." "Det är ok." "Sätt på musik. Anna måste ha musik!" "Tack nu är tabletten slut. Schysst. Ha en bra dag! Hej hej!"

Hopp in i bilen och i väg mot Göteborg. Du förstår hur mycket jag tycker om mina kollegor. Kärlek!

Jag ser dagens eatAbite. Analysen är att jag startade starkt på morgonen och förmiddagen för att brista något i näring från lunch till strax före middag. Kan bli bättre där. Nu gör Hannes en specialomelett till mig och den tillsammans med sallad får bli ett bra avslut på dagen.

Sprang intervall i regnet. Bra Anna!

Ha en riktigt skön fredagskväll. Kramar och lite allmän kärlek till dig! (Gillar alla idag)

/Anna

NÄSTA STEG, SAXOFON OCH BARNALIV

God bok på kvällskvisten

 Full rulle ikväll med läxläsande och saxofonövande. 

Bara en tidsfråga innan H är kändis

 

Kanske att jag längtar lite till stillhet och en god bok?

Nä. Såklart inte. Det är en härlig kväll. Jag glömde INTE Hannes saxofonövning idag och vi hade med oss en förlåtkaka till läraren som jag lovade förra veckan. Alltså blev det en bra och rolig övning för H. Han är på ett strålande humör och vill öva mest hela tiden. Jag måste tillstå att det är bra mycket enklare att lyssna till detta än en övande fiolspelare. (Förlåt Jack) Jack har också kommit till huset för en vecka hos sin mamma. Här körs det läxor för fullt. Ingen bra kombo att spela sax samtidigt, men det lär man sig den hårda vägen. Nu gick Jack över till att göra foliegubbe så då är det helt ok att jazza loss.

Obs! Inget djur i denna bild kom till skada.

Lite sjuk idag? Nä, glömde (!) äta. Dags för nästa steg!!!

Trodde faktiskt jag började bli sjuk. Men med lite gröt och vitamin i magen, så höll jag ihop hela dagen! (he he ...förlåt...)
Alltså. Detta med att äta. Man måste ju det. Många svälter till och med i andra länder. Det vet jag. Har själv ett fadderbarn som har mat, men väldigt lite att välja mellan och inte särskilt näringsrikt alltid. Ändå så har jag svårt att få till det. Jag köper hem frukt och grönt. Gör bra mat till barnen. Men ofta, ofta missar jag mig själv, är inte sugen, tycker det är trist eller tänker att jag äter lite senare. Så kan jag inte hålla på! Nu börjar jag bli en baddare på att träna, jag är jättebra på att inte dricka vin och till och med hyfsad på att gå upp i tid på morgonkvisten. Så nu är det dags att ta ett krafttag kring maten! Med risk att bli tjatig. Men detta gör jag för min och din (du som har lika svårt för detta) skull. I morgon startar jag "eatAbite" som ett litet tillägg i bloggen. Idag är det liksom kört redan.
Frukost, lunch och middag. Grädde på moset kan bli mellanmål. No return. Här skulle jag nu tagit ett kort och lagt ut på Jacks skapelse - foliegubben - men han fick ett litet bryt och drog av hans ben. Så jag skonar er från denna hemska upplevelse. Kommer igen i morgon.

Ett klokord: En dag i taget, det räcker.

//Anna

MORGONBOOST

Hej själv!

Det kan fungera

Min morgonpepp som jag skrivit på min spegel. "Hej kompis". Vissa dagar tittar jag på texten och lever mig glatt in i tanken och säger; "hej på dej du!" Eller bara ett enkelt "Morning!" Vissa dagar är snarare "Du är INTE min kompis." Då får jag ta ett omtag och jobba lite med min attityd.

Idag, efter ett kvittrande "hej, hej" så åkte jag till Göteborg för att ta omtag på min och min kollegas språkförbistringar från förra veckan. Och vilket omtag det blev! Han tog kommandot från början och förklarade/diskuterade hur det förödande förloppet hade gott till. Sen gick vi över till att prata ihop oss om hur projektet ser ut och hittade den gemensamma målbilden och hur vi gör för att undvika eventuella oklarheter. Ett föredöme för gott samarbete! Jag kunde till och med ana ett fluff inuti min kollegas fyrkantighet. Kanske något dolt som bara väntar på att blomstra? Nej, det vore nästan synd för det optimala i ett arbete är en kombination av de båda personligheterna.

Nöjd med dagen åkte jag hem och hämtade Hannes som bor lite extra hos mig för tillfället. Han har skoljogg på fredag. I lerig miljö! Hur kan man låta barn springa i lera!? Undrar Hannes. (Jösses) Sen kom han på en bra idé. Om jag är drottning och Jesper (mitt ex) är kung, och Susanne (Jespers nya) är prinsessa och Jack o Hannes prinsar då bestämmer vi över alla. Och då säger vi att Hannes får springa hur sakta han vill. Kanske inte alls. Antagligen blir världen bättre också. Detta hann Hannes förklara för mig på vägen hem. Mycket tankar i den hjärnan.

Nu hade jag tänkt springa lite intervall. H tyckte istället att vi satsar på tillsammansmys och tittar på tv (läs barnprogram) och kramas. Lätt att hoppa över intervallträningen då. :) Det är också någon som talar med mig absolut hela tiden så det är nog bäst att jag avslutar dagens information.

God kväll!
/Anna

JAG ÄR LITE BÄTTRE ÄN DIG

Och här sitter jag och skriver.

Ibland är jag bara bäst

Tror jag. Jag glömmer bort att lyssna för jag har bestämt mig att det här kan jag så försök inte med mig! Översatt: Jag är lite bättre än dig. Detta händer mig lite för ofta med mina kollegor. Inte med mina kreativa, illustrativa eller textexperterna. Där är jag alltid helt säker på att de är bättre än mig på det de gör. Men mina "nästanlikadanasomjag"-kollegor. Alltså andra säljare, projektledare och ibland (nä ofta) även cheferna. Då kan man tänka att vad skönt att veta att man är top of the line! Men nä. Verkligheten ser lite annorlunda ut än så. För det första har jag sedan länge haft svårt att lämna över jobb för då måste man först kvala in i min liga. Det har gjort att jag har jobbat mycket, känt ansvar för mycket som jag inte har haft ansvar för och även gjort en del fel som jag inte hade behövt om jag hade haft mer tillit och då sluppit stressa som en dåre. (och med det försökt glömma dagen med "några" glas vin.) För det andra har jag missat andras kompetens som ibland är en annan än den jag har. Men bra, och ve och fasa, ibland bättre. Så fort jag drar ner lite på mitt eget ansvar så poppar det upp en god kollega som har en ny idé eller annan vinkel att se möjligheter. Detta jobbar jag på ibland. Jaaa, jag jobbar på det varje dag. Ödmjukhet. Förra veckan hände det igen. Vi var två personer som inte talade samma språk. Jag hade naturligtvis rätt. Och det hade min kollega också, tyckte han. Kloka som vi är så lät vi allt bero över helgen och idag slog jag en signal och vi talade om detta faktum att han är fyrkantig och jag är rund. (Eller, jag är ett moln... ...eller kanske en blomma. Svårförstådd ibland alltså) Jag kan se möjligheter i en sten, en matta, en fjäril. Ingenting är omöjligt. Så ska helt plötsligt teknik in i detta. Hur svårt kan det vara, tänker jag. Nu är jag nära kontentan:

Bara vi började tala om våra olikheter, att vi vill samma sak (hjälpa kunden till bättre affärer) och respekterar varandra trots att jag är bäst (och han) så löste kommunikationssvårigheterna upp sig i en liten rök. Så gott! En sten föll från mitt hjärta. En varm rekommendation från mig är att om du råkar känna igen dig i detta fenomen, stanna upp ibland. Måste du vara bäst just nu? Jämt? Släpp taget lite grann och märk att du får mer tid, mindre stress, nöjdare kunder och ännu bättre relation med dina kollegorkompisar. Sen lär man sig lite nytt också. Och blir ännu bättre. :)

Ikväll har jag gått en mil. En annan dag ska jag springa den. Jag håller mitt schema än så länge. Heja, heja.

Jag har sagt det förut, nu säger jag det igen: Ensam är stark. Tillsammans är starkare.

Kram och god natt!
//Anna

POWER ON

en boll

Fler timmar idag, tack

Starten blev en näringsrik frukost. Sedan TRX-band, kände av en muskel. Ner på AA-möte som kändes betydligt bättre än jag trodde. Är dock inte övertygad om det är rätt för mig. Att det däremot gör fantastiskt mycket för många människor är jag helt säker på. Det är ett privilegium att få träffa personer med olika livsöden som ger av sig själva.

Sedan hastade jag till min kompis som har flyttat in i ett nytt radhus. Hon bjöd på god lunch och jag njöt av en lugn stund i hennes fina hus. Fick med mig lite smått och gott också som nu ska sättas upp på väggar, i fönster och i garderober. Nu går jag över i snabbversion. Mamma - Jysk - säng till Hannes. Till Axamo (och åt en påse lakritskulor) - sprang 4,5. (Noterade att det inte var lyckat med en påse lakritskulor i magen. Liten miss.) Hem, klippa gräset (det nya fina gräset!), klippa lilla rosen, fixa 60 m trädgårdsslang (tålamod!) och nu är jag faktiskt innanför dörren i mitt hem. Det retar mig att klockan redan är tjugo i åtta. Jag ska ju städa och dölja mina sladdar och sätta upp CD-stället. Äta också. Natten är lång och livet är kort. Gör jag tillräckligt mycket idag kan jag bara mysa omkring i morgon. Så jag säger:
Over and out!

Trevlig lördagskväll till dig!

/Anna

VICTORY!!!

Som det godaste glaset vin någonsin, fast bättre!

City Gross klockan 21.00

Helt klart underskattat med en sen handling en fredagskväll. Vilket mys! De få människor som shoppade loss var lugna och vänliga. Man hejade hit och dit, ungefär som om vi var till havs och man liksom måste hälsa på allt båtfolk som åker förbi. Så gjorde vi idag. Hälsade och log lite igenkännande och uppskattande, vi fredagskvällsmyshandlare. Tillsammans. Jag gick omkring 1 och en halv timma ungefär. Inte illa. Och, mina vänner, jag köpte en NEMI och en HÄLSA & FITNESS som jag inte har läst tidigare. Denna oerhörda lycka! Jag drar ut på att gå och lägga mig och läsa dessa djupt intellektuella tidningar. Vad ska jag lära mig mer inom sporten? Ska jag återigen nicka igenkännande åt Nemis påhitt? Det är definitivt samma, nej, bättre njutning än jag kände förr när jag drack första glaset vin. Aaahhh...

Jag var på kundbesök idag. Först åkte jag till en fastighet med kundens företagsnamn på och klev in i byggarbetsplatsen. "Hejsan! Var är receptionen?" Frågade jag artigt. "Den är här ungefär, sa byggaren." "Okeeej, men var är kontoret?" "Däruppe, pekade mannen." "Men folket?" Viskade jag lite försiktigt. "Oh, de är i gamla fabriken, detta är nybygget och ingen har flyttat in än." Alltså pep jag ut igen med min dataväska och affärsmässiga min. Efter mitt lyckade kundbesök i rätt byggnad (enda misstaget var när jag kopplade in min dator i eluttaget hos kunden och all elektricitet försvann... ...men det är ju sånt som händer alla. OBS! Produktionen stannade inte!) åkte jag till vårt Ljungbykontor. Trevligt. Det hade hängt med lite depp från igår i mitt sinne, men efter kollegors varma välkomnande så kändes det genast bättre igen. Jag gillar mitt jobb! En tur till föräldrarna. Det är pappas vecka att laga mat, så mamma och jag serverades en delikat kotlett- och grönsakslåda.

Så nu sitter jag här och skriver ett par rader för min egen skull och för din. Alldeles strax blir det ett varmt bad och efter det kryper jag ner, sätter på mig läsglasögonen (Ja, det är sant, jag behöver dessa) och läser mina tidningar tills jag blir sådär härligt trött att jag bara kan släppa dem och somna sött. :)

Sköna helg!

Varma kramar till dig! Jag önskar att du har det exakt lika gott som jag.

//Anna

OKEJ, OMSTART. IGEN!

 

How can I control my life, when I can´t control my hair?

Trött!!! Jag gick på det igen. 

Fattar inte hur jag lyckas. Har så goda intentioner att göra en bra arbetsplan på mitt arbete för att undvika att hamna i totalspinn. Grejen är dock att jag glömmer att det kan hända oväntade saker som att barnen blir sjuka, en kund vill ha ett adhoc-besök, kollegor behöver material, möten måste snabbt hållas. Jag kommer till kontoret och har varit borta ett tag. Då kan jag inte stänga in mig på rummet och göra offerterna som jag tänkte mig utan det är möten och avstämningar som är viktiga. Och vips så ringer ett annat kontor och hoppsan så måste jag skicka bilder, kontakta tryckeriet, prata med fler kunder, boka besöket, lämna utläggsrapporten! Detta glömmer jag gång på gång, vilket är märkligt eftersom jag är mycket erfaren i området. Idag var en sådan dag. Jag kom lugn och behaglig till mitt arbete, efter fikat tänkte jag; "Jag har det bästa jobbet i världen!". Sen körde det ihop sig. Allt på en gång. Vilket jag oftast tycker är jättekul, men idag blev det bara för mycket. Till slut, klockan 5 så ringer Jack och säger; "Mamma! Du har glömt Hannes saxofonskola! Igen!" Aaagh!!! Jag ger ifrån mig ett vrål som skrämmer slaget ur min goda kollega och tillika vän. (Hannes tycker jag ska köpa en fralla till henne i morgon som ett litet förlåt.) Jag ringer saxofonläraren som vi aldrig har träffat eftersom jag hela tiden glömmer detta och han säger att det är ok om vi tar med oss kaffe och kakor nästa torsdag. Jag sätter in larm till nästa vecka och funderar över vad jag ska baka.

Här känner jag att jag är något uppe i varv. Lite misslyckad som god mor, aningens för stressad på jobbet och känner visst agg mot människor som inte har samma hjärna som jag, vilka är ett par stycken. Så jag håller med mitt fina grafiska tryck som man anar i mitt fotografi; "How can I control my life, when I can´t control my hair?" (Tips: det har jag köpt på formelledesign.se)

För inte ens min frisyr var under kontroll idag. Det jag försöker komma fram till här är att om detta hade hänt (och det gjorde det såklart) för ett år sedan, så hade jag åkt förbi systemet och köpt en flaska vin och "belönat" mig med denna på kvällen för att slippa tänka mer. Glaset poppade upp i mitt huvud idag eftersom ångesten med stort Å kom fram efter vetskapen att jag missat Hannes spelning. MEN, tänkte jag. Vad skulle det göra för nytta mer än att göra ett gigantiskt Å? Istället åkte jag hem och hämtade Hannes, han bor lite mer hos mig för tillfället, och tog en fika hos mormor och morfar. Andas, andas och känns lugnet. Jag förstår att det låter som en liten sak för många av er. Men jag lovar. Inte så enkelt alltid när man har denna personligheten med missbrukshjärna och allt.

Nu däremot, har jag landat med mjukt och fint med ett litet ynka å inombords som inte gör en fluga förnär.

Känner du dig stressad, uppvarvad och ur kontroll? Andas, gör omstart och gör något helt annat.

Kram och sov gott!

/Anna

 

GO, GO, GO!!!

Mot Göteborgsvarvet!

Målmedveten Anna

Den kraft jag la på allt mitt livstärande vin lägger jag nu på, såklart mina barn och mitt arbete, men även på mig och mitt kommande lopp. Det är ju inte helt enkelt när barnen kräver viss uppmärksamhet med ipillande av penicillin och händer på pannor och allmänt omhändertagande. Men med lite vilja så går det. Jag inser att om jag håller den här takten kommer även min kropp formas till en märkligare form, så jag varvar löpning med goda, hembakade kakor. Många vet det redan, att gårdagens perfekta rulltårta hamnade i diskhon efter en het diskussion med Hannes om att det är nödvändigt att svälja penicillin, annars har den ingen verkan. Jag har haft dåligt samvete hela dagen. Jag blir aldrig vrålarg så det hörs annars. Lite mer spänna blicken i barnen och de gör som jag säger. Det är jag. Inte demonstrativt ta upp den fina nybakade kakan och ryta "kolla här!" och kasta ett oproffsigt kast rätt i zinken. Suck. Nåja, han tog tabletten både igår kväll och i morse. Vi talade nästan hela natten om denna händelse, skrattade lite och förfasade oss. Jack var nog mest chockad. Men så nu mitt på dagen var det dags igen. H vägrade ta den igen. Jag satte mig trött ner och sa att jag kör sista rycket och åker och köper saftsoppa. Då la han händerna på mina kinder och sa; "Tack mamma, för att du bryr dig så mycket och försöker hitta lösningar fast jag är besvärlig ibland. Vi testar med soppan."

Loveflow!!!

Ikväll bakar jag en ny tårta. Med kärlek denna gång och inte med ilska. Det har jag lovat mina barn.

Så tillbaka till Göteborgsvarvet. Jag tänker så här. 

3 distanser per vecka varvat med styrka.

1 långlopp, allt från 7 km
1 kort, snabbare 4 km
1 trivsamt runt 5 km

Jag skriver in aktiviteterna i almanacka tillsammans med minst ett rehab per vecka och ett AA-möte. Mycket möten. Jag är inte helt bekväm med AA ännu heller så jag drar mig något för detta. Däremot vet jag att det är ett utmärkt sätt att inte trilla dit igen, särskilt som jag inte har nått den förskräckliga botten man kan nå i ett missbruk. Som att familjen lämnar dig eller du kör onykter eller så. Men ändå. Det känns lite motigt. 

Belöning

Almanackan verkar i alla fall gå ihop sig. Det är inte alltid jag hinner med föräldramöten, men självklart barnens egna aktiviteter. Fantastiskt vad man kan hinna med ändå. Nu ska jag hoppa in i duschen efter ett 4 kilometers pass och sedan blir det inte dessa små hjärtan jag ska baka för de är redan gjorda utan en god, kärlekskryddad, perfekt rulltårta.

Kramar!
//Anna

SENSOMMAR, JULTIDNINGAR OCH FRID

Dottie passar in i familjen mys.

Skönakläderochosminkadhärligdag

Fåtöljen är löjligt skön. Man får plats minst två personer i den och en liten hund. Strax efter denna fotade bild tog vi faktiskt en promenad i det vackra vädret. Alla människor verkar vara ute.

Jultidningsdax. Jag blir urfattig. Alexandra knackade på nu och då måste jag köpa för henne gillar jag mycket. föra veckan var det höstlökar som mina slantar hamnade på. Sen säljer mina barn, dom gillar jag också. Så nu hoppas jag att ingen fler kommer hit för det många bra barn därute.

Nu har Dottie åkt hem, barnen är ute och säljer och jag tänker slå mig ner i fåtöljen igen och läsa lite. Ska även börja skriva mitt träningsschema som jag talat om så länge och dessutom ta en  (för mig) lång springtur i dagens optimala väder.

Jag hade tänkt åka och köpa en låda till min sladdhärva, gymnastikskor till barnen, lite kött för att göra en gryta... ...men nä.

//Anna

2 TIMMARS MORGON

Hannes har det gott

Vi startade klockan 08.00 & nu är hon 10.30 (!)

Morgonmys i 2 och en halv timma. Frukost i soffan, titta på barnprogram under gosigt täcke. Vi turades om att spela på iPad:en också. Då springer tiden gärna iväg. :) Nu börjar dock resten av dagen med visit hos hundar och Elmiamässa. Det är bäst jag startar lunchlagandet för att barnen ska hålla sitt humör uppe. Och definitivt även mitt. Jag är ofta en behaglig, lugn person ända tills hungern sätter in. Jag har fått en utmärkt start på dagen och jag önskar en trevlig lördag till er alla!

/Anna

Mitt favoritcitat: "Det spelar ingen roll hur man har det, utan hur man tar det."

OCH VIPS SÅ BLIR MAN PIGG!

Fredagsmys!

Det bästa med att vara lagom sjuk

Är den dagen när man blir pigg igen. Och det är idag! Så underbart. Gott humör, kreativ, tålmodig och så nöjd över att inte vara dundertrött, snurrig, frusen eller dassig. Efter ett långt, trevligt och givande kundbesök i Smålandsstenar (igen) hämtade jag de lite halvkrassliga barnen och åkte till kontoret en stund. Sedan infann sig fredagskänslan. Oohh.. ...lite godis, lite mat, lite bryt på Jack som inte kan hålla i en pinne utan att den blir till små tusentals pinnar som faller till golvet till en mindre prydlig hög. Så fick han ett bryt på mig som är så orättvis. Tydligen hade till och med läraren blivit lite galen på hans stökiga skrivbord idag. Vissa dagar är hårdare än andra. Han kunde dock ha viss förståelse till vårt humör. :) Hannes skriver önskelista till födelsedagen. Han önskar sig lego Star Wars. De kostar mellan 800 kr och 1 900 kr. Hjälp. Ett Nintendo 3DS går också bra. Kostar bara 1 400 kr. Alltså, vad har vi gjort? Varför är dessa saker så viktiga tills nästa nya fina lego kommer och då är det så viktigt? Nåja, detta önskade han sig och jag tänkte att jag kanske kan lägga ihop med släkten till något. Då kom han ner och sa att han har kommit på en grej till; Kärlek. Det är hopp om livet med mina gossar. (Fast nu kom han och sa att han önskade vi var rikast i hela USA, fast vi bodde här. Då kunde vi ha egna advokater (?) och köpa hur mycket lego som helst. Hm) Det kan jag säga att när jag nu inte köper en massa vin så sparar man rejäla slantar. Fast jag har ju köpt trädgård...

Tillbaka till fredagsmyset. Jack sover hos kompis, jag och Hannes får mysa själva. Det funkar. I morgon förmiddag kommer lilla mopsen, Dottie och hela helgen ser ut att bli riktigt bra. Får tagga upp löpningen förstås. Ska sätta mig och göra schemat. Återkommer med denna, antagligen, vinnarträningen. Jag vill gärna dela med mig av lyckan. (Jag undrar om du läser detta på samma sätt som jag skriver det? Jag tänker det så där ironsikt och lättsamt i min hjärna. Min förhoppning är att det även läses så. Annars kan mycket missuppfattas. Men å andra sidan kanske du kan få tolka det på ditt sätt.)

Ha nu en go fredagskväll med eller utan vin. Själv njuter jag av en utan. Tillsammans med Hannes. Vi kan ta bilen och åka till Konsum och köpa en chipspåse om vi vill och jag kan hämta Jack med bilen om han skulle vilja bli hämtad. Bara detta att ha valmöjlighet och inte känna sig bunden till att fredag är ett eller ett par glas vin. Det är frihet det.

Kramar!
//Anna

GÅ VIDARE OCH GÖR DET RÄTTA

Keep on walking

"Vi måste bli den förändring vi vill se" (Mahatma Gandhi)

Jag försöker!!! Har varit på jobbet och visat mig för att de ska veta att jag inte har varit hemma och druckit vin utan varit knockad pga av kristallernas turer i huvudet. Jag var hos min läkare och talade om sanningen och ingenting annat än sanningen. Själva huvudet glömde vi bort. Det blev mycket prat om sommarens dippar i stället. Jag har en fantastisk duktig och medmänsklig läkare. Den bästa som finns. Till och med mina barn kan längta lite efter att få komma till just henne. Alltså skäms jag för att jag har lurat även henne för att kunna klämma i mig lite vin och slippa tänka en stund. Men jag skäms inte när jag säger som det är. Missbrukslögner blir det alltid konsekvenser av. Naturligtvis är det jag själv som är mest lurad av mig själv, men samtidigt får man sakteliga bygga upp en tillitsbuffert hos vänner, läkare och familj. Och det är bara jag som kan göra det. I min kloka läggning kan inte jag ljuga om någonting. Men den okloka hjärnan (Låt oss kalla denna okloka hjärna för miss Är) har varit väldigt manipulativ o "smart". Faktum är att jag inte har kommit i kontakt med miss Är på flera veckor nu. Hon försökte lite grann när jag körde hem från jobbet häromdagen, men turligt nog är hon för tillfället oerhört svag och liten. Liten som en mygga. Som det känns nu så är det för evigt. Men jag har lärt mig att ta en dag i taget. Njuta av nuet och bygga ett stabilt liv med mycket harmoni och glädje. Det vill jag se nästan varje dag i mitt liv. Tänka sig; jag tror jag är lugn, harmonisk och lever just precis, exakt nu. Kanske har jag blivit den förändring jag ville se?

I dag fick jag nackspärr. Och det är ju lite positivt eftersom jag nu inte kan svänga på huvet så jag blir snurrig. Alltid något. Springa kan jag inte idag heller. Men jag kan gå.

Tro nu inte att hela mitt liv har varit ett stort svart töcken. Inte alls. Jag har definitivt haft goda stunder genom hela livet och alltid försökt hitta det positiva likt en envis Polly-Anna. Men det är först nu som jag har hittat mig mitt i allt och tycker att det jag fann är ganska ok. Jag (och andra) är tacksamma att inte alla är som jag! Då vore det lite för fluffigt, rart och trevligt överallt, nästa lite mesigt. Men för tillfället är denna art behövlig i vår värld. Så jag känner mitt kall. :D

Trevlig kväll! /Anna

HAJAR SIMMAR I HUVUDET

Ska jag bada?

Egentligen är det kristaller på vift

Men det känns som hajar. Varje gång jag lägger ner huvudet, vänder mig om, tittar bakåt, reser mig upp, så simmar hajarna snabbt genom huvudet och ett lätt illamående & stor yrsel sveper förbi.

Det låter så löjligt med Kristallsjukan som jag fick då för ett och ett halvt år sedan när jag trillade på näsan, tanden, läppen och huvudet. Och knät. Det ÄR löjligt. Helt ofarligt, men obehagligt. Den kommer och går och brukar vara helt hanterbar och inte särskilt jobbig.

Idag har den däckat mig. Natten var en evighet i yrsel. Hosta gjorde att jag var tvungen att sätta mig upp. Skit! Då måste jag ju lägga mig ner igen. Och då snurrar det. Så höll jag på. Klarade i alla fall av ett supertrevligt kundbesök idag i Smålandsstenar på förmiddagen. Härliga kunder vi har på mitt arbete! Men sen åkte jag hem och la mig på soffan och yrslade, frös, sov, var för varm, yrslade, frös, sov, för varm igen...

Nej hörni!  Jag känner på mig att det är bättre i morgon och för säkerhetsskull blir det lite provtagningar också. Det jag också känner är en evighets tacksamhet för att jag nästan jämt är frisk och mina barn likaså. Så när jag kryper ner i det varma badet (för nu fryser jag), andas lugnt och stilla, känner en liten haj svepa förbi hjärnbalken tänker jag; "Haj på daj. (he he) Tack för att du påminner mig om vilket friskt liv jag har!"

Hade bestämt mig för att springa idag, men vad gör väl det? Jag har ju morgondagen.

//Anna

MOTVIND GER MEDVIND

Såklart att det finns ett kramis på min vägg. :) 

Jag klarar av regn och rusk, snö och hagel...

...men jag hatar motvind när jag springer! 

Idag började löprundan med motvind. Det är så irriterande, jag flåsar, gnäller, småmuttrar och till och med svär lite grann. Stannar nästan i ren trots. Hur kan det bli så här!!! Och där kommer en uppförsbacke också! Naturligtvis! Så går det två kilometer, jag i ett svart moln av ilska. Backe, krön, lätt nerför...
...och MEDVIND! Jag älskar medvind!!! Flyter fram, ler mot gående som jag seglar förbi, skuttar över en liten snigel som hasar sig sakta framåt. Härliga tider! Sådär höll jag på i fem km. Summerade känslan när jag kom hem och konstaterar att det är lite som livet. Bra att ha motvind ibland. Man blir lite starkare och framför allt njuter man av medvinden när den väl kommer.

Jag har grym medvind för tillfället i verkliga levande livet. Denna dag har jag haft tårtkalas med min moster och morbror, barnen och jag var sedan på kropp & själ mässa. Jack shoppade loss på kristaller och fina stenar. Hannes köpte rökelse som han och jag ska ha när vi myser på mörka höstkvällar. (Jack står inte ut med doften.) Sedan var det Me & I-party hos trevliga grannen och lite till god fika. Så det var inte konstigt att det var lite tungt att springa med en massa kakor i kroppen kanske. Ännu en mysig dag denna absolut perfekta helg. Tänker avsluta dagen med kyckling och kantarellpasta innan det blir för sen kväll.

Nu laddar jag för Göteborgsvarvet.

Jag ska ta fram det optimala träningsschemat så att jag tar mig runt på ett så skonsamt sätt som möjligt. Är det någon som vill hänga på så är du välkommen! Har märkt att det inte är lika lätt att värva vänner till 2,1 mil som det var till 5 km. Sätter mig och pysslar med schemat nu. :)

Kramis till dig!

LYCKLIG NYKTER ALKOHOLIST

Var ditt alldeles egna jag

Fatta att du inte fattar

Fatta att jag är som ett frågetecken som inte har förstått detta tidigare och fatta att jag förstår att du som inte har haft ett missbruk inte kan just fatta. Idag kan jag inte alls tänka mig att dricka en endaste droppe. Jag kan vara lite sugen, men tänka på det mer som en allergi. Tål det inte. Men i början av min nykterhet var det värre. Då vann ofta min missbrukshjärna. Till och med när jag åt Antabus. Och det är INTE bra för kroppen. Blodtrycket skjuter i höjden, hjärtklappning, huvudvärk, illamående. I värsta fall dör man. Men ändå tyckte hjärnan att det var en god idé, då.

Jag är en väluppfostrad tjej med mycket ansvar i min kropp. Det gör det inte så mycket lättare för mig att förstå. Tvärtom. Ansvaret gjorde mig nitisk. När jag skiljde mig gav jag mig den på att leva som en vanlig familj ändå. In absurdum. Reste med barnen, tältade, flyttade och hittade på en massa roliga saker och helgresor. Jag försökte hela tiden överträffa alla på jobbet, vara till lags, visa hur duktig jag var. Köpte hus, fixade lån, packade lådor, hyrde hus, skottade uppfarten, målade, lärde barnen att cykla, åka skridskor och simma. Och jag drack vin för att slippa tänka på att det faktiskt var lite jobbigt ibland. Bad ingen om hjälp. Frågade någon hur det var så sa jag hurtigt; Det är fint!

Hur dum får man vara? Var dig själv istället.

Jag är tacksam och glad över mitt missbruk. Det har gjort att jag idag (det är dock ett evighetsarbete) är lugn, nöjd och lycklig. Det har varit nödvändigt för mig att coola ner, vara för mig själv en stund och be om hjälp. Så även om du inte har några större laster så kanske du inte har hittat lugnet? Ta dig då en funderare över hur ditt liv ser ut och om du bör göra något åt det. Det går.

Idag har jag varit med min jobbarkompis och lyssnat till Ilon Wikland som illustrerade Astrid Lindgrens böcker. Hon berättade lite om hennes uppväxt i Estland och även om hur hon fick jobb hos Astrid. Hon har alltid sökt jobben, talat om och visat vad hon kan. För henne var det självklart. Det är så många idag som förväntar sig att bli serverade skojiga arbeten, trevligt liv och goda vänner. Jag håller med Ilon. Har du en dröm så kan du förverkliga den om du vill. Men du måste jobba för det. Liksom att jobba med att bli frisk när den möjligheten finns. Vissa sjukdomar går inte att påverka och det är orättvist och oerhört tråkigt. Men de som går att påverka, gör det!

Efter seminariet fick jag en god lunch av min kompis och hennes sambo. Fick titta på det fina huset de bor i och njuta av den kreativa atmosfären som finns där. Kan man ha det bättre? Nej, inte jag i alla fall. Nu ska jag baka en god kaka till morgondagens besök.

Fy katten, vad jag är nöjd. Tänk om jag kunde lämna över lite lycka till någon av er som inte känner så idag. För jag har så det räcker. Kramar!