OKEJ, OMSTART. IGEN!

 

How can I control my life, when I can´t control my hair?

Trött!!! Jag gick på det igen. 

Fattar inte hur jag lyckas. Har så goda intentioner att göra en bra arbetsplan på mitt arbete för att undvika att hamna i totalspinn. Grejen är dock att jag glömmer att det kan hända oväntade saker som att barnen blir sjuka, en kund vill ha ett adhoc-besök, kollegor behöver material, möten måste snabbt hållas. Jag kommer till kontoret och har varit borta ett tag. Då kan jag inte stänga in mig på rummet och göra offerterna som jag tänkte mig utan det är möten och avstämningar som är viktiga. Och vips så ringer ett annat kontor och hoppsan så måste jag skicka bilder, kontakta tryckeriet, prata med fler kunder, boka besöket, lämna utläggsrapporten! Detta glömmer jag gång på gång, vilket är märkligt eftersom jag är mycket erfaren i området. Idag var en sådan dag. Jag kom lugn och behaglig till mitt arbete, efter fikat tänkte jag; "Jag har det bästa jobbet i världen!". Sen körde det ihop sig. Allt på en gång. Vilket jag oftast tycker är jättekul, men idag blev det bara för mycket. Till slut, klockan 5 så ringer Jack och säger; "Mamma! Du har glömt Hannes saxofonskola! Igen!" Aaagh!!! Jag ger ifrån mig ett vrål som skrämmer slaget ur min goda kollega och tillika vän. (Hannes tycker jag ska köpa en fralla till henne i morgon som ett litet förlåt.) Jag ringer saxofonläraren som vi aldrig har träffat eftersom jag hela tiden glömmer detta och han säger att det är ok om vi tar med oss kaffe och kakor nästa torsdag. Jag sätter in larm till nästa vecka och funderar över vad jag ska baka.

Här känner jag att jag är något uppe i varv. Lite misslyckad som god mor, aningens för stressad på jobbet och känner visst agg mot människor som inte har samma hjärna som jag, vilka är ett par stycken. Så jag håller med mitt fina grafiska tryck som man anar i mitt fotografi; "How can I control my life, when I can´t control my hair?" (Tips: det har jag köpt på formelledesign.se)

För inte ens min frisyr var under kontroll idag. Det jag försöker komma fram till här är att om detta hade hänt (och det gjorde det såklart) för ett år sedan, så hade jag åkt förbi systemet och köpt en flaska vin och "belönat" mig med denna på kvällen för att slippa tänka mer. Glaset poppade upp i mitt huvud idag eftersom ångesten med stort Å kom fram efter vetskapen att jag missat Hannes spelning. MEN, tänkte jag. Vad skulle det göra för nytta mer än att göra ett gigantiskt Å? Istället åkte jag hem och hämtade Hannes, han bor lite mer hos mig för tillfället, och tog en fika hos mormor och morfar. Andas, andas och känns lugnet. Jag förstår att det låter som en liten sak för många av er. Men jag lovar. Inte så enkelt alltid när man har denna personligheten med missbrukshjärna och allt.

Nu däremot, har jag landat med mjukt och fint med ett litet ynka å inombords som inte gör en fluga förnär.

Känner du dig stressad, uppvarvad och ur kontroll? Andas, gör omstart och gör något helt annat.

Kram och sov gott!

/Anna