DET GICK JU FINT.
Nej, jag sprang definitivt inte som en vind. Men runt kom jag. 2.42.01. I början gick det bra. De första sex kilometerna var inga problem alls, kändes positivt och roligt. Sen smög det sig på......jag gick lite, lunkade lite och började tänka aningens negativt. Fick en uppåtspiral mellan 12-15 km för att totalt känna uppgivenhet därefter. Jag tänkte att mitt pannben var ur funktion och mina ben och, framför allt, fötter inte hade någon som helst kraft kvar. Sprang liite till och lyckades springa när jag svepte förbi min lilla hejarklack som tyckte jag såg pigg ut. Bra på att dölja sanningen. :)
Nåja. Jag kom i mål. Det var en riktigt, riktigt rolig erfarenhet.
Alltså anmälde jag mig genast till Göteborgsvarvet 2016. För nu vet jag hur jag ska göra.
/Anna
