LIVET FÖR FYRA ÅR SEDAN
Efter en suveränt mysig middag idag så tänkte jag att jag skulle ta en löptur. Ut på vägen och börja gå i uppförsbacken. Det var tungt. Kanske för att jag glömt astmamedicinen? Den är ju bra att ha. Nåväl. Jag satte på min gamla spellista. Den jag gjorde när jag började springa, då för knappt fyra år sedan. Ojojoj, vad jag mådde dåligt för exakt dessa år sedan.
 |
| Vy från Huskvarnaberget |
EN ÅTERBLICK
Skulle precis flytta in i nya huset o varit på flyttande fot i drygt ett halvår med barnen. Och jag ramlade längre och längre ner i ett hål av ångest. Jag låtsades att det var jätteenkelt att fixa nytt hus, sälja gamla och bo i en kappsäck. Jobbade för fullt. Ansvar överallt. Anna!! Låt ingen se att du håller på att gå sönder!!! På kvällarna tog jag en flaska vin, eller två om jag inte hade barnen. Och tappade förnuftet och ansvaret, för att vakna med en mer ångest. Upp Anna! Kör så det ryker! Bit ihop!!!Jag flyttade in i fina huset och fyra månader senare sökte jag hjälp för alkoholen. Och upptäckte många sorger i mitt inre som flöt upp till ytan. Det tog lång tid innan jag kunde hantera allt. Det blev katastrofåterfall, för att sedan plana ut och livet blev sakteliga bättre och bättre. Att jobba med sig själv är positivt oavsett orsak. Ett lugn och en trygghet infinner sig. Jag njuter av livet. Inte bara då och då, utan minst en gång per dag, oftast mer än så.
Ikväll sprang jag till "en kväll i juni" Hehe, kan man bli annat än glad av den? Och en massa andra glada, peppande låtar. Jag tänkte på hur fantastiskt bra livet är nu. Hur nära det var att jag sumpade det, men jag gjorde inte det. Jag slet som ett djur för att överleva och att lära mig leva. Nu har det mesta trillat på plats och den sista månaden har gett ytterligare ett lugn som jag har saknat länge.
Jag var tidigt öppen med hur jag och barnen hade det. Öppen i skolorna, på jobbet och i tidningar. Ja, till och med i TV. Några varningens ord kom då och andra valde bort mig för att de tyckte det var helt fel med denna öppenhet. Jag har aldrig ångrat det dock. Barnen mår superbra och jag också. Vi har visat att man kan vända trista saker till positiva erfarenheter. OCH vi har alla hjälpt andra på vägen. Både vuxna och barn. För det är inga konstigheter. Alla mår dåligt någon gång i sitt liv. Det yttrar sig bara lite olika.
7 kilometer senare är jag hemma efter min löptur. Jag kom igång. Och när jag sprang in i trädgården så stod barnen där. Färdiga med gräsmattan som hade blivit både klippt och ansad. Lycklig.
Kan jag så kan du så kan alla.
Kram!
/A
