SEMESTER, GREKLAND, GRANNAR OCH MÄNNISKOR I ALLMÄNHET

Hemmets Veckotidning; v 31

En och en halv vecka

har gått av semestern. Vecka 1 gick till att varva ner, hitta lugn och ro. Nu känns livet mycket bra! Vi åkte upp en sväng till Västerås, barnen och jag, för att träffa deras kusiner, faster och farbror, farmor och farfar. När vi har varit där vill vi helst inte åka hem. Det vore bra om de flyttade till Huskvarna tycker vi.

Både Jack och Hannes har lyckats bli sjuka under denna första del av semestern. Hög feber och halsont. Hannes var så förvånad att han var tvungen att analysera varje litet symtom noggrant. Han har inte varit sjuk på evigheter och var sur hela våren för att han alltid, alltid fick gå till skolan. Pigg som en mört. Men nu var det inte så roligt att vara dassig ändå. I morse vaknade han klockan 7 och kom in och bad mig känna på hans panna för att kolla att han har blivit frisk igen. Och det hade han. Tur. Det är lika bra att passa på att vara krasslig dessa dagar för nästa vecka åker vi till Grekland! UNDERBART! Jag är så förberedd som jag aldrig har varit förr. Pass, pengar räknade, alla försäkringsbevis som behövs, parkering på Landvetter bokad och snorklar inhandlade. Vi ska vara där i två härliga veckor. Titta på sköldpaddor, vrak, snorkla och shoppa. För det är vi mycket bra på, barnen och jag. Jag är också stenladdad mentalt. Inriktad på goda alkoholfria drycker och lagom proppad med Antabus. För säkerhets skull. Jag litar inte riktigt på min hjärna ännu.

När jag var ute och klippte gräset nu ikväll hoppade grannen från två-hus-bort över och ville prata om artikeln i Hemmets Veckotidning. Nu sprider det sig som en löpeld i radhuskvarteret. :) Människor är goa ändå. Är man öppen får man ofta goda möten tillbaka inser jag. Jag har under första delen av sommaren upptäckt, återigen, vilken härlig bekantskapskrets jag har. Utmärkt nätverk med många goda vänner. Kärlek liksom.

Att vara i tidningen ser jag som ett sätt att kunna använda erfarenheter till att hjälpa andra. Åtminstone en. Själv läste jag artikeln och tänkte att nu attans får jag verkligen ge mig ut och gå för att öva upp fötterna. Det håller inte att vara stilla eller göra halvhjärtade cykelförsök. Ironiskt nog blev jag igångpeppad av mig själv!

Kramar
Anna

LINDEMANS ROSÉ OCH KLOKA (?) NATTLIGA TANKAR

Klokhet vill jag ska stanna. :) Ångest får gå.

Mitt i sommaren

Jag har nu varit ledig i en vecka och i natt hade jag den där natten som jag måste ha för att sedan kunna koppla av. Sömnlöshet och tankar. Nu är den fixad för denna gång. :) Men jag kom ett stort steg på vägen under nattens stora tankar. (Som blir något mindre när man sedan vaknar på morgonen.) Jag har haft en urmysig vecka med barnen. Mycket kramar och skratt. Däremot har något oroligt gnagt inombords. Så där retligt, krypande. Vi tittade på "Kommisarie Lewis" igår kväll. Engelska deckare alltså... ...det gillar jag. Mellan avsnitten, under pausen, kom den där reklamen; Lindemans Rosé. -Rosé ska det vara!

Jag kom på mig själv att tänka; Mmm. Det skulle vara gott med ett glas! Genast blev jag ytterst störd på min ärthjärna. Varför i hela fridens namn kan jag ens tänka denna tanke när jag vet att jag inte alls tål alkohol? Det är ju för sjutton livsfarligt! (För mig.) Så på natten funderade jag. Och kände efter. Då kom den fram och gjorde sig tydlig, den lilla knuten i magen. Den har suttit där ett tag, hela våren tror jag, efter mycket på jobbet, inte kunna springa och som avslut tre veckor utan barn. Det är lilla Å (som i ångest) som hade fastnat! Jag kunde riktigt känna hur den ville att jag ska hälla vin över den så att värmen av alkoholen skulle luckras upp en stund. Det gör den typ efter första glaset. Själv har jag varit uppe i varv hela våren och inte insett att det är detta som gör att jag blir så sårbar. Och då var det ändå det första jag sa när jag bad om hjälp för två år sedan. "Jag dricker för att dämpa ångesten." I höstas var jag mycket stabil, livet var lätt, men då åt jag faktiskt ångestdämpande vilket jag sedan trappade ner och slutade med till typ jul eller så. Så där låg jag i natt och blev lite nöjd. Klumpen i mellangärdet försvagades aningens. Till slut gick jag upp och gjorde en kopp Kamomillte. Satte mig i fåtöljen och drack och riktigt kände efter så den gick igenom "klumpen". Det blev gott varmt och den flöt ut. Haha! Jag är den på spåren. :) Jack vaknade och ropade: Vad gör du mamma? -Jag dricker en kopp te. Jack; Ok, sov gott. Så sa han och somnade gott. Det hade han inte gjort för två år sedan. Då hade han varit orolig och kommit ner.

Då tänker jag; Jag har kommit långt. Idag är jag inte ett dugg sugen på alkohol (trots alla mysiga bilder på cyberspace) och så ska det förbli.

Kram Anna

LIVREM hos FAMILJ OCH VÄNNER

Många blommor finns det. 

Varit lite illa ute

Men då är det inget annat än att ta sig i kragen. Jag är verkligen urkass på att vara utan barnen. Det blir så Attans tomt. MEN! I slutet av denna vecka har jag fått doser av vänskap och kärlek. Min pappa är helt fantastisk. Mamma också. :) Hon är hos kompis i veckan, så pappa och jag har talats vid. Han bjöd på Bruna böner och fläsk. Favoritmaten! Min pappa har jag lärt känna mycket mer nu sedan mina bekymmer. Han är liksom ett oväntat stöd. Snart 80 år, med mycket klokskap i den kroppen. Det tog ett tag innan han förstod att det var allvarligt med min möda med alkoholen. Det skulle inte kunna hända i vår familj. Men nu är han och mamma de bästa stöden. Älskar er! Efter en helg med syster, hennes kille och systerson vid havet får man allt lite näring också. Trevligt sällskap på jobbet också med det där lilla extra. Lunch imorgon med min systerdotter och grill på kvällen med min goda vän. Jag kan säga att det var tur att alla dessa människor som jag tycker så mycket om kontaktade mig i veckan. Är inte så bra på att tala om att jag behöver sällskap. Så stort tack till er! Och jag är på banan igen! Gudskelov faktiskt. :) 

Kram Anna