LINDEMANS ROSÉ OCH KLOKA (?) NATTLIGA TANKAR

Klokhet vill jag ska stanna. :) Ångest får gå.

Mitt i sommaren

Jag har nu varit ledig i en vecka och i natt hade jag den där natten som jag måste ha för att sedan kunna koppla av. Sömnlöshet och tankar. Nu är den fixad för denna gång. :) Men jag kom ett stort steg på vägen under nattens stora tankar. (Som blir något mindre när man sedan vaknar på morgonen.) Jag har haft en urmysig vecka med barnen. Mycket kramar och skratt. Däremot har något oroligt gnagt inombords. Så där retligt, krypande. Vi tittade på "Kommisarie Lewis" igår kväll. Engelska deckare alltså... ...det gillar jag. Mellan avsnitten, under pausen, kom den där reklamen; Lindemans Rosé. -Rosé ska det vara!

Jag kom på mig själv att tänka; Mmm. Det skulle vara gott med ett glas! Genast blev jag ytterst störd på min ärthjärna. Varför i hela fridens namn kan jag ens tänka denna tanke när jag vet att jag inte alls tål alkohol? Det är ju för sjutton livsfarligt! (För mig.) Så på natten funderade jag. Och kände efter. Då kom den fram och gjorde sig tydlig, den lilla knuten i magen. Den har suttit där ett tag, hela våren tror jag, efter mycket på jobbet, inte kunna springa och som avslut tre veckor utan barn. Det är lilla Å (som i ångest) som hade fastnat! Jag kunde riktigt känna hur den ville att jag ska hälla vin över den så att värmen av alkoholen skulle luckras upp en stund. Det gör den typ efter första glaset. Själv har jag varit uppe i varv hela våren och inte insett att det är detta som gör att jag blir så sårbar. Och då var det ändå det första jag sa när jag bad om hjälp för två år sedan. "Jag dricker för att dämpa ångesten." I höstas var jag mycket stabil, livet var lätt, men då åt jag faktiskt ångestdämpande vilket jag sedan trappade ner och slutade med till typ jul eller så. Så där låg jag i natt och blev lite nöjd. Klumpen i mellangärdet försvagades aningens. Till slut gick jag upp och gjorde en kopp Kamomillte. Satte mig i fåtöljen och drack och riktigt kände efter så den gick igenom "klumpen". Det blev gott varmt och den flöt ut. Haha! Jag är den på spåren. :) Jack vaknade och ropade: Vad gör du mamma? -Jag dricker en kopp te. Jack; Ok, sov gott. Så sa han och somnade gott. Det hade han inte gjort för två år sedan. Då hade han varit orolig och kommit ner.

Då tänker jag; Jag har kommit långt. Idag är jag inte ett dugg sugen på alkohol (trots alla mysiga bilder på cyberspace) och så ska det förbli.

Kram Anna