DEN BÄSTA SEMESTERN NÅGONSIN



En liten familj i en kärleksbubbla



 En upplysande semester

När man åker iväg ett par veckor tillsammans med familjen så hamnar man i en liten bubbla. En bubbla av enkelhet och kärlek. Det finns ingenting som kan rubba lugnet. Man får se det som en rekreation, en frist i dagliga livet. Vi hade det helt underbart i Grekland. Träffade massor av nya bekantskaper, så där lagom utan att umgås jämt, snorklade och dök. Det är oerhört mycket enklare nu när barnen är äldre och tycker det är kul med lite äventyr. Livet blir lättare då. Både Hannes och Jack simmade som fiskar, hoppade och dök. Jag vann "stå på händer"-tävlingen och Jack vann "sitta längst på botten". (Eftersom jag hela tiden flöt upp som en kork. Skumt...) Hannes vann "Vara charmigast och få mest hurra, kramar och souvenirer". Vi var absolut helt fascinerade, jag och Jack över detta fenomen. Han bara är kärleksfull den lille gossen. En del kan fjäska och önska sig saker, men Hannes menar allt han säger och det känner människor runt omkring. Dessutom är han en fena på engelska. Ja, det är Jack absolut också. Stolt mamma. :)

Jag hann tänka och registrera mycket också såklart. Barnen träffade engelska kompisar som hatade sin pappa för att han hade lämnat dem till exempel. Då kände jag en enorm glädje över att vi har en god relation och att det faktiskt lönar sig gott att ställa sig lite åt sidan ibland och sluta tycka synd om sig och istället ta till sig den nya konstellationen. Mina barn älskar sin pappa. Och sin "andra" familj. Det är guld värt. Många ville såklart bjuda på ett glas vin eller jag fick en såndär liten "shot" när notan skulle betalas. I detta läge hade det varit klurigt om jag vore själv, tror jag. Då är det inte säkert att jag hade klarat resan. Men med barn i närheten så var det superenkelt att notera och ignorera. Till en engelsk tjej som ville bjuda på ett glas sa jag att jag inte längre dricker vin. Det fick henne att öppna sig en smula. Och berätta om vad hon önskar att hon kan förändra sig i. Utan att behöva lägga för mycket ansträngning till det så känner jag att jag faktiskt kan vara till lite nytta för en och annan person. Det tycker jag är bra!    

Kram Anna