GO, GO, GO!!!

Mot Göteborgsvarvet!

Målmedveten Anna

Den kraft jag la på allt mitt livstärande vin lägger jag nu på, såklart mina barn och mitt arbete, men även på mig och mitt kommande lopp. Det är ju inte helt enkelt när barnen kräver viss uppmärksamhet med ipillande av penicillin och händer på pannor och allmänt omhändertagande. Men med lite vilja så går det. Jag inser att om jag håller den här takten kommer även min kropp formas till en märkligare form, så jag varvar löpning med goda, hembakade kakor. Många vet det redan, att gårdagens perfekta rulltårta hamnade i diskhon efter en het diskussion med Hannes om att det är nödvändigt att svälja penicillin, annars har den ingen verkan. Jag har haft dåligt samvete hela dagen. Jag blir aldrig vrålarg så det hörs annars. Lite mer spänna blicken i barnen och de gör som jag säger. Det är jag. Inte demonstrativt ta upp den fina nybakade kakan och ryta "kolla här!" och kasta ett oproffsigt kast rätt i zinken. Suck. Nåja, han tog tabletten både igår kväll och i morse. Vi talade nästan hela natten om denna händelse, skrattade lite och förfasade oss. Jack var nog mest chockad. Men så nu mitt på dagen var det dags igen. H vägrade ta den igen. Jag satte mig trött ner och sa att jag kör sista rycket och åker och köper saftsoppa. Då la han händerna på mina kinder och sa; "Tack mamma, för att du bryr dig så mycket och försöker hitta lösningar fast jag är besvärlig ibland. Vi testar med soppan."

Loveflow!!!

Ikväll bakar jag en ny tårta. Med kärlek denna gång och inte med ilska. Det har jag lovat mina barn.

Så tillbaka till Göteborgsvarvet. Jag tänker så här. 

3 distanser per vecka varvat med styrka.

1 långlopp, allt från 7 km
1 kort, snabbare 4 km
1 trivsamt runt 5 km

Jag skriver in aktiviteterna i almanacka tillsammans med minst ett rehab per vecka och ett AA-möte. Mycket möten. Jag är inte helt bekväm med AA ännu heller så jag drar mig något för detta. Däremot vet jag att det är ett utmärkt sätt att inte trilla dit igen, särskilt som jag inte har nått den förskräckliga botten man kan nå i ett missbruk. Som att familjen lämnar dig eller du kör onykter eller så. Men ändå. Det känns lite motigt. 

Belöning

Almanackan verkar i alla fall gå ihop sig. Det är inte alltid jag hinner med föräldramöten, men självklart barnens egna aktiviteter. Fantastiskt vad man kan hinna med ändå. Nu ska jag hoppa in i duschen efter ett 4 kilometers pass och sedan blir det inte dessa små hjärtan jag ska baka för de är redan gjorda utan en god, kärlekskryddad, perfekt rulltårta.

Kramar!
//Anna