HAJAR SIMMAR I HUVUDET

Ska jag bada?

Egentligen är det kristaller på vift

Men det känns som hajar. Varje gång jag lägger ner huvudet, vänder mig om, tittar bakåt, reser mig upp, så simmar hajarna snabbt genom huvudet och ett lätt illamående & stor yrsel sveper förbi.

Det låter så löjligt med Kristallsjukan som jag fick då för ett och ett halvt år sedan när jag trillade på näsan, tanden, läppen och huvudet. Och knät. Det ÄR löjligt. Helt ofarligt, men obehagligt. Den kommer och går och brukar vara helt hanterbar och inte särskilt jobbig.

Idag har den däckat mig. Natten var en evighet i yrsel. Hosta gjorde att jag var tvungen att sätta mig upp. Skit! Då måste jag ju lägga mig ner igen. Och då snurrar det. Så höll jag på. Klarade i alla fall av ett supertrevligt kundbesök idag i Smålandsstenar på förmiddagen. Härliga kunder vi har på mitt arbete! Men sen åkte jag hem och la mig på soffan och yrslade, frös, sov, var för varm, yrslade, frös, sov, för varm igen...

Nej hörni!  Jag känner på mig att det är bättre i morgon och för säkerhetsskull blir det lite provtagningar också. Det jag också känner är en evighets tacksamhet för att jag nästan jämt är frisk och mina barn likaså. Så när jag kryper ner i det varma badet (för nu fryser jag), andas lugnt och stilla, känner en liten haj svepa förbi hjärnbalken tänker jag; "Haj på daj. (he he) Tack för att du påminner mig om vilket friskt liv jag har!"

Hade bestämt mig för att springa idag, men vad gör väl det? Jag har ju morgondagen.

//Anna