LYCKLIG NYKTER ALKOHOLIST

Var ditt alldeles egna jag

Fatta att du inte fattar

Fatta att jag är som ett frågetecken som inte har förstått detta tidigare och fatta att jag förstår att du som inte har haft ett missbruk inte kan just fatta. Idag kan jag inte alls tänka mig att dricka en endaste droppe. Jag kan vara lite sugen, men tänka på det mer som en allergi. Tål det inte. Men i början av min nykterhet var det värre. Då vann ofta min missbrukshjärna. Till och med när jag åt Antabus. Och det är INTE bra för kroppen. Blodtrycket skjuter i höjden, hjärtklappning, huvudvärk, illamående. I värsta fall dör man. Men ändå tyckte hjärnan att det var en god idé, då.

Jag är en väluppfostrad tjej med mycket ansvar i min kropp. Det gör det inte så mycket lättare för mig att förstå. Tvärtom. Ansvaret gjorde mig nitisk. När jag skiljde mig gav jag mig den på att leva som en vanlig familj ändå. In absurdum. Reste med barnen, tältade, flyttade och hittade på en massa roliga saker och helgresor. Jag försökte hela tiden överträffa alla på jobbet, vara till lags, visa hur duktig jag var. Köpte hus, fixade lån, packade lådor, hyrde hus, skottade uppfarten, målade, lärde barnen att cykla, åka skridskor och simma. Och jag drack vin för att slippa tänka på att det faktiskt var lite jobbigt ibland. Bad ingen om hjälp. Frågade någon hur det var så sa jag hurtigt; Det är fint!

Hur dum får man vara? Var dig själv istället.

Jag är tacksam och glad över mitt missbruk. Det har gjort att jag idag (det är dock ett evighetsarbete) är lugn, nöjd och lycklig. Det har varit nödvändigt för mig att coola ner, vara för mig själv en stund och be om hjälp. Så även om du inte har några större laster så kanske du inte har hittat lugnet? Ta dig då en funderare över hur ditt liv ser ut och om du bör göra något åt det. Det går.

Idag har jag varit med min jobbarkompis och lyssnat till Ilon Wikland som illustrerade Astrid Lindgrens böcker. Hon berättade lite om hennes uppväxt i Estland och även om hur hon fick jobb hos Astrid. Hon har alltid sökt jobben, talat om och visat vad hon kan. För henne var det självklart. Det är så många idag som förväntar sig att bli serverade skojiga arbeten, trevligt liv och goda vänner. Jag håller med Ilon. Har du en dröm så kan du förverkliga den om du vill. Men du måste jobba för det. Liksom att jobba med att bli frisk när den möjligheten finns. Vissa sjukdomar går inte att påverka och det är orättvist och oerhört tråkigt. Men de som går att påverka, gör det!

Efter seminariet fick jag en god lunch av min kompis och hennes sambo. Fick titta på det fina huset de bor i och njuta av den kreativa atmosfären som finns där. Kan man ha det bättre? Nej, inte jag i alla fall. Nu ska jag baka en god kaka till morgondagens besök.

Fy katten, vad jag är nöjd. Tänk om jag kunde lämna över lite lycka till någon av er som inte känner så idag. För jag har så det räcker. Kramar!