Välkommen!

Välkommen!
En liten blomma måste man få ibland.

torsdag 18 oktober 2012

PIGGELIN OCH REHABAVSLUT

Äppel- och kardemummamuffins som tog slut fort.

Suveräna livet.

Jag är tillbaka som en vanlig människa. Gott! Nu har jag varit vanligt pigg i dagarna 3 och så här vill jag fortsätta. Helt plötsligt orkade jag med lite på kvällarna igen. Som att baka muffins och att göra äppelmos. Och vara vaken till klockan 22. Om det beror på neddragning av tabletter lär jag aldrig få reda på, men min hjärna tror att det var det i alla fall. Skit samma. Det känns bra.

Idag har jag hälsat på Hannes på skolan. Vad roliga de är 9-åringarna. Jag beundrar verkligen våra lärare som har änglars tålamod att svara på alla underbara frågor. Även mindre underbara som att kunna rabbla samtliga barns mammors namn. Anna är ju lätt.

Rehabavslut

I början av veckan var det avslut för mig efter ett år i rehab. Det har varit ett härligt och samtidigt otäckt år med mycket upp och ner i livet. Fast mest upp. Lennart var nöjd med mig så här långt i alla fall. :) Jag är också nöjd med mig själv. Det har varit svårare än jag trodde att sluta konsumera alkohol. Frustrerande svårt faktiskt. Men efter sommaren kom min vändning och nu är det bara uppåt som gäller. I linje med avvecklingen av alkohol har utvecklingen av Anna panna pågått. Jag har hittat mig själv igen efter många, många år och det är riktigt skojigt. Det känns som om jag äntligen kan stå för den jag är och vara nöjd med det. Inte älskad av alla kanske, men även det är helt ok. Det är befriande skönt att kunna vara jag med alla skavanker (och då talar jag inte om min fulländade kropp) som ångestladdad upp- och ner-människa. Ju mindre alkohol desto mindre svängningar också så numera är jag ganska balanserad i humöret för att vara en känslomänniska. :)

Det bästa av allt! När jag får mina ångesttoppar, blir orolig, jätteglad eller jätteupprörd så behöver jag inte dämpa det med vin längre. Jag har andra, betydligt nyttigare sätt. Det är oändligt, oändligt tryggt att veta. Det är inte över, kämpandet, men det känns faktiskt riktigt, riktigt roligt att ha lite att jobba med fortfarande. Jag har haft tur i livet.

Trevlig torsdagskväll till dig!
/Anna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar