Välkommen!

Välkommen!
En liten blomma måste man få ibland.

tisdag 23 oktober 2012

EN MILSTOLPE

Japp


Där satt jag i min fåtölj

och kände efter. Ångesten gnagde, men gjorde det någonting? Nej, faktiskt inte. Den får vara där. Jag kände att nu är jag jag igen och ågren är en del av mitt liv. Ibland önskar jag att jag hade vetat vad det var redan när jag var liten. Istället trodde den lilla Anna att de flesta kände så här. Det är först på senare år som jag har förstått att många aldrig har känt av ångest. Detta förklarar lite om mina val i livet i alla fall. En fördel är att jag slipper svåra ångestattacker som en del får under enstaka tillfällen i livet. Det måste vara jättejobbigt. Min är mer skonsamt konstant och därför hanterbar på ett annat sätt. Varför inte satsa mer på min kreativa sida? Eller springa ut i spåret? Jo, det får bli så. Då mår jag bra. Idag tänkte jag springa min längre veckorunda, ombytt och klar insåg jag att Spotify var urloggat och jag hade glömt lösenordet. Så då blev jag lite sur och hoppade rundan. Smart.

Igår sa jag hejdå till mina rehabkompisar. Vilka otroligt härliga personer. Det var som att säga farväl till gamla skolkompisar eller goda kusiner. Många kramar blev det och jag gick därifrån fylld av värme till mänskligheten. Jag hoppas att alla mina nyfunna vänner kommer att klara livet på det sätt som är bra för dem. Det finns mycket fördomar om alkoholism och ibland vill jag hänga med de andra och träffa deras, ibland, trångsynta omgivning. Och jag vill göra att några av dem känner sig mindre ensamma. Min arbetsplats är fantastiskt bra på att försöka förstå och ensam känner jag mig varken där eller med vänner.

Min helg var en suverän sådan. Tillsammans med barnen gjorde vi nästan ingenting. Hösten var som bäst med färger och värme, bion var skojig, fotograferingen kul, löpturen gick fint, maten var god och samtalen med barnen många och knasigt mysiga. Det var nästan lite för behagligt eftersom det var svårt att skiljas från varandra för skola och jobb. :)

En milstolpe är passerad och vandringen fortsätter. Jag är tacksam och glad över att få göra denna lilla resa.

Trevlig kväll till dig!

Kram Anna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar