NEJ TILL ÅTERFALL

Du syns Anna, du syns!

Ibland önskar jag att jag var lite tystare

Men ändå inte. Eller kanske. I veckan har jag lyssnat på många kloka människor. Mina söner till exempel. Jag skulle spela in för ett nyhetsprogram och undrade om det var ok med barnen. -Ni vet, då blir det ju väldigt tydligt att jag är alkoholist. Tänk om ni blir retade? Äsch, då säger jag att du är NYKTER alkohoholist, säger Jack med ett leende. Eller NYKTERT fyllo.
Kloka barn. Kan de accepterade dessa läskiga ord så kan väl jag? Det är inte värre än så. Och Hannes tycker det är onödigt att jag går på AA-möten också eftersom jag ju redan kan allt om vin. :) -Men på AA går jag för att hitta lugn. -Ja, men va bra, mamma, gör du det, säger Hannes och fortsätter att äta sin frukost.

Många som är i liknande situationer som jag tycker att livet är jobbigt, en pina och en strid. Det tycker inte jag. Undrar om det beror på att jag har ett lättare liv eller ett annat sätt att se på saker och ting. En kombination kanske. Jag tror att min öppenhet har hjälpt mig till att snabbare känna lugn över nykterheten. Öppenheten gör att jag får många frågor som ger mig tanke till reflektion. På jobbet till exempel. Min goda rehabLennart var på besök och sa att andra oftare ser när en person är på väg in i ett återfall. Några av mina jobbarkompisar blev då konfunderade och sa att, nej, det kan inte den personen se och blev lite orolig över detta. Då fick jag tänka till istället. Och insåg att förra veckan var en typisk farozons-vecka. Lite lätt i spinn på jobbet, mycket bollar i luften och affärer (inte mänskliga då...) hit och dit. TV-inspelning. Utvecklingssamtal. Många tider att passa. Kundbesök, offerter. Hinna med att umgås med barnen och springa. Jag började sova dåligt på nätterna och maten kom i typ åttonde hand. Men tack vare frågan från min kollega så fick jag lov att tänka till, coola ner och landa. Andas.

Tänka: vad är det värsta som kan hända på jobbet? -En missad affär kanske. Hemma? En missad räkning. Ärlighet på TV? Jag blir aldrig kontaktad av killen som tyckte jag verkade intressant innan han insåg att jag inte kan dricka vin med honom. Barnen? Något barns föräldrar ser snett på mig och barnen får läskiga frågor på skolan.

Lösning på värsta konsekvensen:
Räkningar och affärer ordnar sig om än lite senare. Den rätte dricker inte vin, han knackar på när det är dax. Barnen. Här lägger jag krutet. Vad föräldrarna tycker om mig spelar faktiskt ingen roll. Det känns också som barnen är rustade, säkra och coola inför en frågestund. Annars är det där jag lägger min kraft.

Sådärja! På banan och starkare igen!

Trevlig helg till dig!

Kramar
/Anna