Välkommen!

Välkommen!
En liten blomma måste man få ibland.

torsdag 22 november 2012

EN LITEN LARV MED STORA GULLIGA ÖGON

Lilla larven

När Hannes var runt 4-5 år,

bröt han ihop en kväll. -Vad är det, Hannes? Frågade jag. - Jag vill va en larv! En larv med stora, gulliga ögon, mamma! Grät han. Lugnade sig en stund, bröt ihop igen; -Jag är ingen larv!
Öh, nej, sa hans förvirrade mamma då. Det stämmer ju. Sen gick det några år och fortfarande har han en fallenhet för larver och deras gulliga ögon. Jag kan nog hålla med. Tänk om man vore det.

Idag ville jag ha vin! Massor med vin!

Jag är riktigt nöjd med mitt liv för tillfället. Tränar och har harmoni hemma och på jobbet. Men denna ångest! Jag får ett spel på den! I en vecka har jag tålmodigt talat med mig själv. -Andas Anna. När jag inte har kunnat sova så lyssnar jag på Mindfullness och meditationer. -Jag är ett med berget. Jag ÄR berget. Tålamod! -Känn kärleksfull vänlighet mot dig själv. Aaahhh!
NEJ! JAG KÄNNER INTE KÄRLEKSFULL VÄNLIGHET TILL MIG SJÄLV! JAG VILL HA VIN OCH DRÄNKA DENNA AP-ÅNGEST!

Nej, då. Jag fixade det idag också. Åkte faktiskt hem till min lilla mamma, hon med stora gulliga ögon och sa att jag gärna kunde tänka mig att skaffa lite vin. Och så fort jag hade sagt det så visste jag att jag skulle fixa det denna gången också. Alltså en dag till i nykterhet. Skönt. Så nu kan både hon och jag koppla av en stund. Blir lite mindfullness ikväll... ...igen... ...skit.

Vad har då larven med detta att göra?

Jag tänker så här. Denna resa måste jag har gjort av någon mening. Jag har alltid velat göra gott i livet och jag känner att det blir allt viktigare för mig. Så nu kommer jag att försöka hjälpa till så gott jag kan för att hjälpa fler barn och deras föräldrar att göra livet på jorden lite enklare. Riktigt hur har jag inte kommit på. Ett steg i taget, kräver en plan kanske. Men jag sa till min mamma, (som tycker att jag kan hålla lite låg profil ibland, vilket är lite svårt när man heter Stavréus) att jag är en liten obetydlig larv (där kom det!) här på jorden. Så om denna lilla larv kan göra ett enda barn lyckligare så räcker det. Jag tror inte att folk i övrigt kommer att bry sig så mycket om mig, så om jag säger till världen att det är bättre för barnen att vara öppen med saker som berör dem, så tror jag att få personer lyssnar på mig. Men kanske en endaste rätt person?

Vad vet jag? Jag är ju bara en larv.
Steg 1 i planen; TV.

Ha en god helg!
Kramar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar