Väldigt mycket i huvudet nu.
Alltså. Varför får man inte längta efter sina föräldrar? Ok, jag är alldeles snart 45 år. Jag tycker nog att jag fixar livet rätt bra som nykter alkoholist, mamma, husägare och arbetsmänniska. Men ibland provocerar det att längta efter, eller att tycka det är mysigt att vara med sina föräldrar. De är utomlands nu och har det riktigt gott. Härligt! Men jag saknar dem och tycker faktiskt att det är sunt. De är mina vänner o accepterar mig trots att de inte alltid hänger med i mina tankar. Det är ju bra, eller hur?
Det är en av alla saker i mitt huvud för tillfället. En annan sak är mitt millopp på lördag. I mitt huvud känner jag att jag har gett upp en bra tid. Kommer jag runt är det bra. Jösses, jag är helt urrädd att alla är snabba som blixten på det loppet o att jag är en snigel. Men så får det bli.
Hund är jag väldigt inne på också. Men tänk om jag inte är en bra hundmänniska? Och jobbet jag har är jättekul! Men tänk om jag bara är en liten fluff utan kunskap och alla helt plötsligt kommer på det? Suck. Jobbig hjärna.
Du. Jag hoppas att du är säker på dig själv just nu! ( Jag är nog det i morgon igen. )
Kram Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar