LIFE IS GOOD OCH FB HJÄLPER

Löpningen blev som skärpan i denna bild.
Men bra ändå liksom.

Facebooks fördelar

Förra veckan led jag många kval. Skulle maten och kakorna bli lyckade på kalaset? Hur är det egentligen med engelskan? 3D är inte min styrka! Och värsta tanken av de alla. Jag trodde inte jag skulle komma runt på seedningsmilen i Mantorp.

Så jag började med att kolla hur det har gått för folket i tidigare lopp vilket fick mig att inse att hur jag än vänder mig så är jag bland de sista. Alltså siktade jag in mig på sistaplatsen. Upp på morgonen för att lämna Hannes till sin pappa. Det sista han sa var:"Du förresten, mamma, ett par killar i min klass tycker att du ser ut som 30 år." Nu kunde jag köra vidare vid gott mod. Kanske kommer jag sist, men jag ser ut som 30 och har ett nytt pannband. Framme vid Mantorp som typ femte bil, (man vill ju vara i god tid för att hämta ut nummerlappen), hämtade jag nummerlappen för att sedan vänta i 1,5 timmar på att börja springa. Jag satt där i bilen och tittade på människorna och insåg att det spelar faktiskt ingen roll om målet är att komma runt, sist, eller om målet är att springa på 40 minuter. Nervositeten är densamma. Istället började jag känna mig lite lugn och nöjd med att vara bland de sista. Jag talade med några innan start och de verkade ha samma tankar som jag. Starten gick. Jag tänkte att om jag bara klarar att springa hela tiden i 5 km så är jag nöjd. Duktig till och med. Efter 5 km tänkte jag 6 km och sedan 7. Därefter gick jag lite och sprang lite.

Sist kom jag inte på mina 1.04.06, men inte långt ifrån. Jag är superdupernöjd! Hurra!

Naturligtvis var även mat och kakor ok. Engelskan förbättrad och 3D är kreativt, vilket passar mig utmärkt. Fullt av möjligheter! Sedan behöver jag inte kunna tekniken full ut, det finns experter för sånt på mitt arbete. :)

Facebook då. Vissa dagar ska man inte vara på Facebook. Ibland kan det vara destruktivt. Men används det på rätt sätt så är det ganska fantastiskt. Födelsedagen. Så många trevliga gratulationer. Det spelar ingen roll att ingen skulle ha skickat kort till mig per post. På min alldeles egna dag fick jag mängder med grattisar från vänner och bekanta. Det är en lyckoboost som heter duga! När jag sedan fick ågren inför loppet så fanns alla där igen och peppade och hejade! Från att ha varit ensam i mitt beslut att springa, ensam att åka till loppet och ensam (bland många andra) att löpa loppet så hade jag jättemånga supporters. Det värmer och inspirerar! Jag kan bara, från djupet av mitt hjärta, säga tack till alla som bryr sig. Det kanske är för en liten stund, men det är just i den perfekta stunden! Barnen, familjen och vännerna utanför FB betyder såklart allt, men just nu vill jag tillägna denna lilla text till fenomenet Sociala medier och vännerna där. Många finns ju både lite här i verkliga livet och lite där i cyberspace.

Det kan till och med vara så att jag har hittat min löpcoach. Får se om hon står ut med mig. :)

Stor kram till er alla och tack!
/Anna