Nåja, se så!
Alltså. "man behöver trassla till det ibland för att det ska bli bra". Ja, jag tror detsamma som min disktras-leverantör. Att man måste det. Trassla till det. Oftast märker ju ingen annan det som tur är. Jag låter det bero. Kanske rentav lägger det på ett löv och låter det flyta nerför floden. :) Så blir det. Ett och annat har jag trasslat med den sista veckan, men mest har det nog varit min kropp som inte vill det jag vill riktigt. Men för sjutton, vem vill inte springa utan bekymmer och vem kan det? Förra fredagen gick jag första kilometern sen började jag springa! Strålande fart! Och längd! Nästan en mil senare och med ett fantastiskt humör var jag hemma igen. Attans vad gott jag mådde och Attans vad ont i fötterna jag hade!
Klarar jag Götaborgsvarvet nästa vecka är det bra. Gör jag det inte så är det ok..
Denna vecka har varit tuff. Men det är inte mycket att göra åt, än att för mig förstå att sporten är en överlevnad. Mina barn är helt fantastiska, tycker jag. Vi myser. Och de hejar på löpningen. Ibland känner jag att de är klokare än vad man själv är, alla barn alltså. :)
Idag har jag följt med mina föräldrar till sjukhuset. Pappa fick en blödning i ögat igen! Attansjobbigt för honom i och med att han är hörselskadad och inte ser på andra ögat. Måste vara urjobbigt att inte höra och totalt urläskigt att inte se. Men här kan jag se däremot att mycket av positivismen kommer från mina föräldrar! Det går fint! Vi lever! Vi har det bra! Jag kan säga till er alla:
Njuter du inte av livet nu? Fixa det!
"half our life is spent trying to find something to do with the time We have rushed through life trying to save" Will Rogers
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar